0 Läs mer >>
Känner att det är så mycket jag borde uppdatera när det gäller mitt bloggande och av min frånvaro. Men jag känner att det är något jag inte riktigt orkar med just nu. Har haft allt för mycket att göra och allt för mycket att tänka på. Därför tror jag att det kan vara ganska bra för min del att jag bara skriver av mig av det som hänt just för den sista tiden, av de sista dagarna. Dock vet jag inte hur det kan komma att te sig att bli. Kanske lika bra att låta det vara och ta det som det kommer.
 
Idag har det bara en hlav arbetsdag och ledig resten av dagen. Mycket skönt får jag säga. Men jag kan inte påstå att jag kan släppa mitt arbete. Det är en tuff tid vi går in i nu och det är en av de delarna av året vi har som mest att göra. Då är det tur att det är några som jobbar nu under varlborg. Vi brukar turas om att jobba helgdagar som denna. Kom ifrån att jobba i år även om jag räknat med att jobba hela valborg och första maj helgen. Men men...får ta det som ett tecken.
Men gör inte så mycket för tillfället. För förta gången på mycket länge så har jag inte planerat in något för kvällen eller morgondagen. Därför ser jag fram emot att bara vara och låta dumburken styra min kväll. Just nu så fördriver jag tiden med att titta på filmen Pearl Harbor. En film som jag sett hur många gånger som helst, men som är riktigt bra.
 
Nu tackar jag för mig och stänger därför ner datorn för kvällen. Det återstår att se om jag återkommer imorgon eller om tio dagar. Något som inte äns ödet kan avgöra tror jag. Men jag får säga på återseende eller hur???

Valborg och lugnets s...

0 Läs mer >>
Ett tag sedan sist, inte sedan jag var i Riga om jag ska vara ärlig. Men tiden har varit som bortblåst och alltid har det varit något. Dessutom har jag fått hjälpa min mor då min far blivit dålig och varit inlagt. Så det är en tid då jag inte riktigt vet vad jag ska tänka- Tankarna vandrar hela tiden till min far, men han är nu på bättringsvägen och vi får hoppas på det bästa.

Den här helgen var den första nu sedan vårvädret kom som jag och särbon kunde vara ute vid lantstället och fixa där. Hur underbart som helst och nu kan vi verkligen se våra ansträngningar och allt som vi lagt ner på både hus och tomt. Det är dock långt ifrån färdigt och jag tror att det kommer vara ett evighetsprojekt för oss, bland annat för att vi alltid har andra saker att göra också. Underliga ting egentligen, men det är så vår vardag ser ut.

Imorgon blir det till att sitta i möten hela dagen och det är inget jag ser fram emot. Hade hellre suttit hemma och tovat eller pysslat lite i trädgården här hemma. Den har fått ligga i viloläge nu ett tag. Men jag ska börja ta hand om den också så småningom. Det är i sådana här lägen som jag inser att dygnets 24 timmar inte alls räcker till. Det är alltför lite och jag är bara mänsklig.

Min frånvaro