0 Läs mer >>

Lugnet har spridit sig och jag kan känna att det är något i luften. Men frågan är bara vad även om jag vet att det är något bra. Får ofta den känslan och det sprider sig i hela kroppen och värmer upp mitt sinne även om jag inte inser det till en början. Det ger mig nya krafter att ta tag i saker, både i privatlivet och i arbetet. Vissa skulle säga att det är upplyftande medan andra skulle säga att det bara är båg. Själv vet jag inte mer än att det är något jag värdesätter. Speciellt när dagen har varit tuff eller om jag är på dåligt humör.
 
I mellandagarna gick jag till tatueraren och skaffade mig en tatuering till. Även om jag sagt att jag inte ska ha fler än de jag har (vilket inte är mer än fyra) så kände jag att jag ville göra detta. Dels för att jag har överlevet cancern två gånger och ville ha något som syboliserar min kamp. Och dels för att hedra min farfar som betydde allt för mig. Det blev änglavingar på handleden. Min farfar trodde på änglar och jag delar hans tro på dem och att jag har haft änglavakt genom mina sjukdommar. Så det har betydelse och det får mig att blicka framåt istället för bakåt även om det man har gått igenom stärker än.
 

Nya tatueringen

0 Läs mer >>

Att komma hem till ett bäckmörkt hus utan fungerande lampor är ingen höjdare och det hjälper inte att man är en aning trött i huvudet efter en tuff och lång dag. Men det var bara att bita ihop och leta efter en gnutta ljusstrimma. Efter mycket om och men hittade jag felet och med tungan rätt i mun blev det lika ljust som en soluppgång. Nja inte så en soluppgång men bara nästan.
Det är tur att man inte har tummen mitt i handen eller är rädd för att ta tag i saker och ting. Fick alltid höra som barn att jag var mannen i huset. För det var alltid jag som fixade och donade hemma, lagade listor, bytte ut trasiga lampor osv osv. Å andra sidan blev jag upplärd av den bästa, min älskade farfar. Det var en man med skinn på näsan och en mycket duktig och själv lärd alltiallo snickare. Saknar de stunder jag hade med honom enormt nu som då den dagen han dog. Jag kan nog säga att jag aldrig var pappas flicka (även om jag egentligen var det), för jag var nog mer farfars flicka. Låter det galet? Nej tror inte det.
 
 

Bäckmörk saknad

0 Läs mer >>
När arbetsdagen väl var över hade jag fortfarande en hel del energi kvar. Jag satt länge och tittade ut genom fönstret för att fundera ut vad jag skulle göra av kvällen. Inte lätt då inspirationen inte direkt infunnit sig. Men efter ett samtal från min mor och ett besök i stormarknadet. Behövde visserligen storhandla , men efter samtalet med mor hade jag ett mål i sikte. Mor pratade under stort sett hela samtalet om att hon stått och bakat hela dagen. Allt från små spröda kakor till rågbröd och franskbröd osv osv. Jag blev så sugen på att baka bröd själv. Då jag inte hade något sådant behövde jag åka iväg och handla så därför slog jag två flugor i en smäll. Nu när jag sitter ner och förundras över en fredags energi så är jag mer än bara stolt över mig. Men nu är jag helt slut och kanske en aning sliten. Dock är det helg så det betyder att jag kan köra på sparlåga. Det återstår dock vad som kommer att göras, det är alltid något när man bor i ett hus.
 
Nu när jag sitter och känner doften av rågbröd så känner jag mig givetvis lite mer givmild än vanligt. Inte för att jag inte är det annars också! Så därför får ni ett av mina favoritrecept på rågbröd.
 
Rågbröd:
 
50 g jäst
6 dl ljummet vatten
2 msk olja 2 tsk salt
ca 18 dl rågsikt
 
sesamfrö
 
Lös upp jästen i litet av det ljumma vattnet. Tillsätt övriga ingredienser och arbeta ihop degen tills den är smidig. Låt jäsa övertäck i 30 minuter. Arbeta degen på bakbordet. Dela i ca 20 bitar. Om du inte vill ha rågbullar så kan du dela upp degen i tre delar och rulla ut den för att sedan fläta till en råglängd. Doppa dem i sesamfrö. Låt jäsa i 30 minuter. Grädda i 225 grader i 10-13 minuter.
 
 

Energins rågbröd

0 Läs mer >>
Efter mycket om och met och kanske lite tjat och gnat från vänner, bekanta och framförallt arbetskamrater så delar jag med mig av mitt saffranskola recept. Även om denna läckerhet är mer en jultreat så är den lika god att mumsa i sig en kylig januarikväll som denna.
 
Mortla 1 kuvert med saffran. Gärna med en nypa socker (råsocker helst, men vanligt fungerar det med."
Häll detta i en kastrull: 2 dl grädda (ju fetare desto godare), 2 dl sirap, 2 dl socker och 2 krm(kryddmått) salt. Häll i saffransblandningen. Låt det koka. Under tiden kan du rosta 1 dl kokos i en stekpanna. När kolan klarar det perfekta kulprovet blandar du ner kokosen och blandar allt. Sedan häller du upp dem i knäckformar. Eller varför inte hälla ut kola smeten i en avlång form och låta den stelna för att sedan slås in i plasfolie eller annat önskvärt papper som passar kolan.
Med risk för flera liter dräggel, ja då får du införskaffa dig en bra haklapp för det behövs. Och ja pass på att njuta av denna underbara härlighet.
 
 
 
 

Saffranskola

0 Läs mer >>
 
Känner mig nostalgisk och fylld med en barnslig energi. Kan inte förklara varför men det är en sådan underbar känsla och hela jag är uppfylld av energi, glädje och kärlek till livet. Otroligt egentligen jag vet men ändå så vardagligt och naturligt. Hela helgen har jag tillbringat ute i skogen hos bekanta och bara varit. Underbart och jag gjorde något som jag inte gjort på så länge. Nämligen åka längdskidor. Och oj vad jag känner det i kroppen nu men det skiner jag i. Så nu kommer jag att däcka och låta John Blund ta hand om mig och mina drömmar.
 
Imorgon blir det till att återgå till vardagen och arbetet. Men frågan hur stel man kommer att vara. Kan dock tala om att jag kommer roa mina kollegor då jag går som en vandrande pinne som någon kapat från ett ståtligt träd. Kan faktiskt se det framför mig.

Nostaldiska dagar

0 Läs mer >>
 
Är överlycklig, som ett barn på julafton som fått precis allt hon önskat sig. Och kanske lite till. När jag var hemma hos mina föräldrar idag efter jobbet för att hjälpa dem att slänga lite från deras vind hittade vi denna underbara gungstol. Min mor sken upp när hon såg den och talade om att hon tröstade mig, gav mig mat och sövde mig i denna gungstol. Jag har sätt den på bilder från när jag var barn, men alltid trott att de inte hade den kvar. Nu har jag fått den och frågan är nu bara var jag ska ställa den. Men först ska jag fina till den lite och eventuellt måla om den. Har inte bestämt mig ännu. Tänk vad ett besök hos föräldrarna kan göra. Alltid är det något även om det alltid är lika roligt att träffa dem. Men när överaskningarna slår till blir det bara bättre än förväntat.

Gungstol

0 Läs mer >>
Dagarna går fort och jag kan knappt minnas vad som gjordes och inte gjordes för en eller rent utav två veckor sedan. Inte för att jag börjar bli gammal eller så. Nej då inte direkt, långt ifrån kan jag upplysa om även om jag känner mig som om jag vore 65 i mellan åt. Varför läste man inte det finstilta innan man fick för sig att komma till världen? Att man inte kommer vara ung för evigt. Ska inte klaga jag vet, jag trivs och är ett med min ålder. Tro det eller ej men det är jag och det tror jag beror på alla vägbulor jag stött på genom åren.
 
Vintern har fått för sig att komma nu och den är hjärtligt välkommen även om den kom lite väl sent. Jag får bara hoppas att den inte envisas med att vara kvar för länge. Det positiva med snön är att det blir ljusare ute och lättare att komma upp på morgonen. Ingen morgon människa jag? Jo då är mer morgonmänniska än kvällsmänniska även om jag kan sitta med en bra bok eller tyvärr den sista tiden en bunt papper med arbete långt in på småtimmarna.
 

Nu när jag sitter uppkrupen i soffan så tänker jag inte göra så mycket mer med dagen. Kvällen ska få ta över och låta John Blund få infinna sig i den takt han behöver. Känner hur kylan kryper in i väggarna så det är raggisar och myskläder som gäller. Det är nästan så att jag funderar på att ta på mig mössan och vantarna med. Å andra sidan kanske jag behöver det efter att jag varit ute och åkt pulka tidigare ikväll med grannflickorna. Man känner ju att man lever och kanske behöver jag ta upp träningen igen. Men jag tror att både mössa och vantar inomhus får vänta tills det slår till ordentligt och ingenting här hemma fungerar. En sak är säker iaf och det är att jag är oerhört glad över att det inte kom en mängd snö över en natt. Mitt arma hus skulle få en chock och slå ut allt om det skedde. Har varit med om det förut och vill inte vara med om det igen.
 
Imorgon är en annan dag och det är kanske dags att släppa allt vad elektronil heter och istället ta fram en bra bok. Eller varför inte ta upp vävningen igen. Men för att göra det måste jag ta fram min bordsväv och varpa den för att kunna gå vidare. Det är en tanke som är värd att tänkas på.
 
 

Vintertankar

0 Läs mer >>
Nu kommer jag nog ge många en regäl chock och kanske får någon att fundera ett bra tag. Får bara hoppas på att du sitter ner när du läser detta. För jag kan förstå att det kan komma som en chock för jag vet att det är på något sätt inte mig. Men det är en del av mig och en del av min ungdom om man säger så. Jag är stolt över den och jag skäms inte, men jag vet att om det vore idag skulle jag antagligen inte gjort detta.
Jag pratar om tatueringar, ja jag har en eller ska jag säga ett par stycken. Men de är väl dolda så det är lätt att tro att jag inte har någon. Men det har jag. Det är val som jag gjorde under min ungdom, inget som jag går runt och pratar om. Det är inte så att jag skäms för dem, det är bara något jag inte direkt talar om.
Det har kommit på tal om tatueringar på jobbet nu i ett par dagar och ingen av mina arbetskamrater tycks tro på mig att jag har tatueringar. Så jag visade dem ett kort för dem och det förstummade dem en gnutta. Jag tycks alltid vara den snälla försynta snälla flickan i huset brevid. Om du förstår vad jag menar. En sådan som lyssnar på vad mina föräldrar säger osv osv. Jag var lite av en plugghäst i skolan, men jag var även den som gick en annan väg bara för att jag kunde och varför göra som alla andra?
 
Detta var lite om mig för denna gång. Får bara hoppas att det inte var för chockerande. Men thats my story och en del av mig. Jag skäms inte och jag är stolt över den jag är. Men vissa val gör man inte fler än vad man känner för att göra. Eller något åt det hållet.
 
En av mina tatueringar och den som
jag är mest stolt över.
 
 

Allvarliga funderinga...

0 Läs mer >>
Känner mig stum i hela kroppen. Men betydligt piggare än vad jag var för några dagar sedan. Livet är grymt när man minst anar det. Ta det inte för givet för det är då livet ställer till det mer än vad du tror. Tro mig, då jag har fått min ranson av grymhet i mitt liv.
Nu när jag är på benen igen har jag rensat bort allt vad julen heter. Dragit mig fram med dammjagaren och inser hur mycket damm och annat skräp julen drar med sig. Men ack så trevligt det kan vara med högtider. Har jag rätt eller har jag fel? Nu återstår det bara fönstrena, men får nog ta det när det blir lite mildare ute. Ingen idé att dra fram fönsterputsen nu när vintern fått för sig att komma. Även om det fortfarande är "milt" så vet man aldrig när det gäller oväder, snö och annat blask.
 
Nu när jag fått huset rent ska jag bara njuta av tystnaden med en bra bok, en mysig filt och en brasa tänd. Vildare än så här blir det inte för min del denna lördag. Möjligtvis att jag tar fram en bra film närmare kvällen för att få det att avsluta en perfekt dag. På måndag ska man återgå till vardagen igen och om min magkänsla har rätt lär jag ha mer än vad jag behöver på jobbet. Brukar bli så när man är borta några dagar. Mina kära kollegor är inte alltid de snabbaste när man är ledig. De har fått för sig att lite mer arbete första dagen efter en längre tids ledighet gör susen för att komma in i stämmningen igen. Kanske har de rätt, men jag vet inte. Det är inget jag medger för dem iaf. Kanske tyst för mig själv vem vet.
 
 
Här kan jag tillbringa många timmar om ingen stör mig.
 Inte bara jag som njuter av värmen. Mammi katt gör det också.

Stumt i kroppens vrå

0 Läs mer >>
Godmorgon godmiddag och godkväll. Huvudet snurrar på som om inget har hänt. Men själv hänger jag inte med alls för fem öre. Kroppen värker, jag fryser och svettas om vartannat. Får inte i mig något utan att må illa och magen....tja jag säger så här. Den lever sitt egna liv. Min kropp lyssnar inte alls på mig och så fort jag har något tänt så ser jag mer stjärnor än vad som finns på vårt stjärnhimmel.
Så jag är nerbäddad i soffan med det ända jag kan få i mig. En stor mugg med blåbärssoppa. Skattar mig lycklig för att jag inte har åkt på något värre än vad jag har. Men hoppas bara att det är något 24 timmars virus. Är tacksam för att det inte är vinterkräksjukan som jag fått eller svininfluensena. Bara typiskt att det sker när jag har ledigt. Men det är bara att svälja stoltheten och ta det som det kommer.

24 timmar

0 Läs mer >>

Herregud, dagen har gått fortare än SJ och jag vet varken ut eller in. Konstigt det där, men det kallas tydligen för vardaglig lunk. Har inte gjort mycket med dagen förutom att pysslat lite i hemmet. Under kvällen var jag över till grannen och tittade på hennes nya sällskap. Hon har tagit hem två små urgulliga kattungar. Blev förälskad i dem så fort jag fick syn på dem. Det är nästan så att jag vill införskaffa mig fler kattungar, men jag har ett gäng här hemma som gör dagarna som solskensdagar när man är nere.
 
 

det lurviga svaret

0 Läs mer >>
Måndag och ännu en dag att handskas med. Känns skönt att få vara tillbaka till verkligheten igen. Även om jag skulle ha varit ledig idag så känns det bra. Men jag ska bara jobba idag och imorgon, sedan blir det ledigt resten av veckan. Har en massa komptid och semesterdagar att ta ut. Så det blir inte något jobb förrän nästa vecka. Bäst att passa på att njuta av de dagar för sedan kommer jag tillbaka till verkligheten och en massa jobb att utföra. Ska kanske inte klaga, är bara glad över att jag har ett arbete. Det är så många som går arbetslösa och för varje jobb som sätts ut som ledigt är det över 500 sökande. Skrämmande men det är så det ser ut idag.

Sakta men säkert går vi allt längre in i januari och innan vi vet ordet av det är det sommar och värmen smeker oss på kinden. Ser fram emot sommaren då den här vintern har inte gett mig så mycket. Dessutom fick jag nyligen veta att jag ska bli moster och det ser jag fram emot. Min syster väntar sitt första barn och det är beräknat till den 10 augusti. Så ja nu är jag glad och har än värmande känsla inom mig.

Värmande händelser

0 Läs mer >>
Går runt i huset och förundras hur tyst det kan vara. Tystnadet har gjort sitt bästa och jag är mer än nöjd. Har gått runt och plockat bort allt julpynt och försökt med min januari städning. Det är inte enkelt då det är ett stort hus och jag har inte varit på ett topp humör för städning. Men det är ett måste och ett nödvändigt ont.
Men med facit i hand så är jag nu nöjd efter allt blivit klart. Har även hunnit med att fixa till lite mat och diskat. Då min diskmaskin är trasig så är jag illa tvungen att diska själv... Ska ut i dagarna för att hitta en ny diskmaskin, men tja...det kan vara ganska rogivande att stå och diska för hand med.
 
Kvällen ter sig så att det inte kommer ske något speciellt och det passar mig. Blir att sitta och läsa någon av de alla bortglömda böckerna som står i bokhyllan och samlar damm. Men frågan är vilken jag ska välja. Beslutsångest i första grad. Så fram med myskläderna,  den stora koppen med te och den varma filten. Bättre än så här kan det inte bli och det min vän är en perfekt lördagskväll. Lugn och stillsam, precis vad jag behöver innan jag återgår till allt stress igen. För om ett par dagar kommer vi återgå till det normala.

Rundtur i husets vrå

0 Läs mer >>
Jag känner att våren snart är på väg. Men den kommer att förskjutas då vintern inte har infunnit sig i vår gråa värld. Tyvärr kommer allt bli förskjutet, vet inte varför jag känner mig det bara på mig. Men får hoppas på det bästa och att det blir en mildare variant på den sena vintern.
 
Jag saknar känslan att kunna gå barfota på det senvårsvarma gräset med en glass i min hand. Vilken härlig känsla och jag längtar. Tänk dig det och att himlen är molnfri himmel och solsken för hela slanten med en lätt bris. Härligt!
 
 

Känner och saknar

0 Läs mer >>
Sitter och förundras hur fort tiden går och vad som erbjuds varje dag. Varför tar vi inte tillvara på vår vardag mer än vad vi gör? Varför kan vi inte njuta av stunden som är oss given? Det är för mycket stress och jag är den första som erkänner att jag stressar mer än vad jag behöver. Varje dag är en stress i sig och jag kan inte hjälpa det. Men jag hoppas att det kan bli bättre i år och att jag kan ta det lite lugnare.
Var inne en stund på jobbet och gick genom den växande högen av papper. Det kändes som om det aldrig tog slut och att jag bara åtog mig mer och mer av vad jag egentligen inte behövde göra idag. En massa nya ansökningar, nya anbud och bidrag som måste sökas för det kommande året. Hela tiden känner jag mig som ett stort frågetecken med allt för många frågor på mina axlar. Men nu är iaf papperarbetet klart för den här veckan och imorgon har jag tagit ut lite flextid för att göra chefen lite lugnare. Har tydligen för mycket tid inarbetad som jag måste ta ut innan januari slut.
 
Det första jag fick höra när jag kom till arbetet var om jag hade någon mer saffranskola med mig. Har nog skämt bort mina arbetskamrater då jag ständigt och jämt tagit med mig saker jag bakat. Jag bakar mer än vad jag behöver och då blir det att ta med sig lite till jobbet. Inte för att de klagar egentligen även om de ständigt och jämnt säger att de borde banta och gå ner i vikt. Jag är så tacksam för att jag inte behöver tänka på sådant. Jag tränar visserligen två till tre gånger i veckan och rör mig jämt. Men ändå kan jag stoppa i mig vad som helst och nästintill hur mycket som helst utan att gå upp ett gram. Hur kommer det sig? Jag vet inte men jag är tacksam för det.

Januari