0 Läs mer >>
Idag är en bra dag och jag känner att jag kan klara av att ta extra steg mot rätt riktning. Först blir det en liten tripp till sjukgymnasten för att träna lite på att få upp musklerna i ryggen och runt omkring igen. Läkningen går bra men väldigt långsamt. Är inte så tålmodig av mig just nu men jag vet att det är bra att det går långsamt och att det går mot det håll som jag och läkarna vill att det ska gå mot.
När jag har varit där och gjort mitt blir det till att åka in till staden för att träffa några arbetskamrater för att äta lunch ihop. Ser fram emot det då jag inte har sätt dem på evigheter. Dessutom så är det så förbaskat bra att få komma hemifrån ett tag med. Bara tur att huset faktiskt står kvar där det står.
 
Om jag orkar och hinner så ska jag ta fram min tovning i eftermiddag för att se vad jag har inspirerats till. Man vet aldrig och det var väldigt länge sedan sist nu. Nästan som om jag har glömt hur man gör. Fast det är väl som när man har lärt sig cykla. Har man en gång lärt sig så sitter det i skallen. Vet inte vad tror du?
Har införskaffat en hel del ull och nya nålar då dem jag haft är mer än bara utslitna. Förstår inte hur det har gått till och det kan ju inte vara jag som sliter på dem. Måste vara mina tomtar på loftet som sliter ut dem.

Rätt riktning idag

0 Läs mer >>
 
Önskar alla en god sömn och en lyckad start när du vaknar imorgon.
Får hoppas att det kan stämma in även på mig själv och att ryggen inte bråkar allt för mycket
även om det börjar bli bättre nu. Det har dock sina dagar och då vet jag inte riktigt vem jag är.
 
Åter igen "GOD NATT!"

Säger god natt

0 Läs mer >>
  För tio år sedan var jag och några vänner över till Amerika och kollade in museeet för Titanic och jag måste säga att det tog andan ur mig. Kände mig nästan skyldig för att vara i livet medan så många misste sina under förlisningen. Man tänkte verkligen till och uppskattar livet mer än vad man tror. Det var en resa som man inte glömmer i första taget. Och jag hade glömt bort att jag tog en himla massa bilder under tiden där borta. Tack vare far så lyckas jag minnas och tänka tillbaka. Nu vill jag tillbaka och se det igen för att minnas dem som offrade sina liv för att de som fick sitta i livbåtarna fick leva.
 
 
 Vilken enkelhet som fanns och stil som idag kanske skulle ratas av modeskaparnas skapare. Själv så tycker jag att det borde föras fram i ljuset mer. Skulle gärna vilja klä mig så där. Det skulle passa mig perfekt faktiskt om jag ska vara ärlig.
 
 
 Skulle kunna sitta hela kvällen och berätta det jag minns och vad jag själv tog till mig. Men det bästa är nog i så fall bara läsa och fråga och vänta på svar. Besvarar faktiskt gärna på era frågor om det skulle vara något. Men kan redan nu säga att det är värt allt i världen för att gå och se detta. One of the kind. 
 
 

Minns resan med lyxbå...

0 Läs mer >>
 
Lägger in en till gammal bild från en genomresa genom vårt vackra land eller om det var i Amerika.
Är inte riktigt säker och min far minns inte heller riktigt var vi var.
Minns bara att det var det absolut första kortet jag tog i mitt liv och jag var bara åtta år gammal.
Borde egentligen komma ihåg var man var då det var första gången man gjorde något
som sedan har utvecklat till en stor hobby.
 

Något gammalt som ger...

0 Läs mer >>
 
Har suttit och funderat en hel del under de sista dagarna och inte mycket har kommit fram till det bättre.
Däremot så kom min far för ett par dagar sedan och lämnade en massa fotoböcker som jag samlat på mig sedan högstadiet.
Det var både roligt och överaskande då jag trodde att mina föräldrar faktiskt slängt dem då jag aldrig hittat dem.
Så nu sitter jag i gungstolen och går genom fotoalbum efter fotoalbum. Både skrattar, gråter och skäms över mig själv.
Hur som helst så delar jag med mig av ett gammalt kort på gamla träd. Tyvärr minns jag inte var det är taget.
 
 
 
 

Gamla kort

0 Läs mer >>
 
Har haft paus under en lång tid på grund av sjukdom och annat som inte riktigt har gått som jag själv har velat. Men jag är till hälften tillbaka och försöker göra så gått jag kan. Nu har julen och nyåret passerad och det är 2015. Tror att det kommer att bli ett bra år. Försöker att intala mig det iaf om inte annat. Nu får vi hoppas att våren kommer snart så man kan börja vara ute i trädgården och pyssla. Har många nya idéer, men sedan får vi se hur mycket min rygg tillåter mig att göra. Suck, alltid är det något som ska sätta stopp. Men jag får ta det som det är och göra det jag kan.
 
Dock är jag lite trött på att gå hemma, och det jag har kunnat göra har jag gjort mer än 5 gånger. Men ska inte börja jobba igen förrän i april. Visserligen inte heltid men ändå och jag längtar till april så det skriker om det. För jag vill verkligen vara till nytta igen. Känner inte att jag är det just nu för tillfället. Inte för att jag känner mig värdelös men någon nytta vill man göra och kunna känna att man gör lite bättre för någon.
 

En tids paus

0 Läs mer >>
 
Gott nytt år på er!
Trötta hälsningar från mig och mina
små lurviga!
 

Nyår

0 Läs mer >>
 
De små söta och jag själv önskar eder alla en riktig god jul. Sedan ett gott nytt år för ett bra 2015.
Man får hoppas på det bästa för det gör iaf jag. Tror dock att det kommer att bli ett bra år för oss alla.
 

Julafton

0 Läs mer >>
Seg, trött och en ständig värk i ryggen. Framgång ger mig styrka och förhoppningsvis är jag nu cancerfri och det för resten av mitt liv. Gjorde en operation tidigare i höstas och tog bort det som gjorde att jag hade hudcancer. Ska på återbesök igen i februari och har sedan ett flertal rutinkontroller. Inte direkt roligt men ett måste. Bara synd att man måste pendla till Göteborg för varje gång man ska på besök. Får bita ihop och vara glad över att jag har överlevt denna kamp. Det kunde ju ha gått åt det andra hållet också.
 
Ska nu försöka att göra lite sysslor innan ryggen behöver ta en paus. Tack vare vänner och familj så behöver jag inte oroa mig för julstöket. Behöver bara sitta och ta det lugnt med ett medvetande om att jag får ta alla beslut. Kan det bli bättre än så här? Kanske den bästa julen på länge! Kanske det ända jag har gjort med en aning hjälp är att klä granen....något ska man väl ändå göra för att vara till nytta på något sätt....
 
 

Soffbesök och värk

0 Läs mer >>
 
Det är nu man kan ta fram ljusen och låta helheten få komma fram. Helt underbart att kunna tända ett ljus 
och låta dess levande låga leda dig till drömmarnas land i en bra bok.
Det kan inte bli bättre och jag har sätt fram emot det här hela sommaren nu och äntligen är det här.
Längtan är dock att kunna tända en brasa i kaminen men det är lite för tidigt för det och jag får vänta någon månad till innan jag kan göra det. Men om man väntar på något gott så väntar man inte för länge.
För övrigt så går dagarna lite för fort och jag önskar att det kunde stå still för en stund.
 
 

Helhetens drömmar

0 Läs mer >>
 
Kärlekens lås och tankarna rinner iväg...
Måste medge att jag saknar den vardagliga lunk i Riga som jag lärt mig att älska.
Dock dröjer det ett tag innan jag kan resa någonstans. Men vänta så ska du se att jag snart
sitter på ett fik i centrala Riga och bara njuter.

Låsta tankar

0 Läs mer >>
 
Nu mina vänner är sommaren officiellt slut och jag måste medge att det är tråkigt. Känns tomt inombords och all sommarprakt har försvunnit. Det är något vist med sommaren och något säger mig att nästa sommar inte kommer att bli som den som har varit. Så jag går med orden från en härlig sommarlåt. "Jag tror jag tror på sommaren" Så jag låter det vara som det är nu och hoppas att minnena jag har ska räcka till nästa sommar. Till en bra sommar 2015. Vem är med mig i det?
 
 
 

Jag tror jag tror....

0 Läs mer >>
 
För att pigga upp mig själv så har jag gjort något med naglarna. Jag är egentligen inte så mycket för att ha lösnaglar men idag kände jag att det var dags för något. Är inte riktigt nöjd eftersom jag gjorde det själv och bör kanske åka till någon när jag ska göra något med just naglarna. 
Men jag måste säga att det piffar upp mig lite nu när jag måste gå i en varm peruk om dagarna. 
Även om det är en peruk som är gjord för cancer patienter så är det ändå en aning värme som sprider sig runt huvudet och det är inte alltid roligt. Men jag får säga att jag trivs med den peruk jag har.
 
De sista dagarna har dagarna faktiskt varit bra dagar och jag känner att det kan vara på väg mot rätt håll.
Fast det är klart, jag tar ju inget för givet då jag vet att det måste vända en gång till innan det blir bra igen.
Om det blir bra vill säga för det vet man aldrig även om man får bra prognoser.
Jag hoppas bara på att jag blir så pass stark och frisk i min sjukdom att jag kan komma att börja jobba igen även om det bara är 25 eller 50 %. För jag klarar inte av att gå hemma så mycket mer.
Går mig själv på nerverna och jag blir galen av att se de fyra väggarna i huset. Dessutom så är nog huset renare än vad det har varit på mycket länge. Har nog städat huset från golv till tak en så där 8 gånger.
Vad då nojjig? Kan jag väl ändå inte vara? Eller?
 

Rastlösa väggar

0 Läs mer >>
Kan kanske säga att den senaste veckan har varit mer än bara jobbig. Flera besök till sjukhuset för strålbehandling samt två dagars övernattande. Inget som jag önskar någon och inget som är direkt roligt. Så nu är det dags att ta fram favorit peruken igen då jag börjar få kala fläckar på huvudet. Ännu en sak som inte är roligt men något som jag är van vid nu efter ha överlevt cancern ett flertal gånger. Så just nu så är dagarna inte direkt roliga och det är inte ofta som jag ler. Dessutom är jag mer än bara rastlös, men har ingen ork till att göra något. Så på så sätt är det skönt att vara sjukskriven och det kommer jag vara ett tag till. Dock återstår det att se hur länge det blir innan försäkrningskassan bestämmer sig för att jag är till trots arbetsför. Men jag väntar till efter valet om hur det blir å andra sidan kanske jag inte lever så länge. Man vet aldrig och jag börjar tappa hoppet även om läkarna säger att det är en snäll cancer. Men har man haft det två gånger tidigare så är man inte lika överseende för de siffror som läggs fram. Är bara glad över att ha vänner och familjen runt omkring mig för annars skulle jag inte klara av det. 
 
Vissa saker oroar mig och gör mig nedstämd och jag önskar saker bättre för vissa som förtjänar det. Du vet vem du är min vän och jag tror på dig även om vi inte har känt varandra så länge. Ändå är du min vän. Och det är också vid sådana här tillfällen jag önskar att min bror var i livet, för han skulle veta vad som skulle göras osv. Jag vet att han finns i mitt hjärta och i mina tankar. En vacker dag kommer vi att mötas igen det vet jag.
Det som är positivt i allt detta är ju att min älskade far gör framsteg och blir allt bättre, Det får mig att tro lite igen och att vi alla kan övervinna våra svåraste duster. En härlig tanke eller hur? Men jag kan bara hoppas att min ork kan komma tillbaka så att jag kan bli lite av mig själv igen för jag kan inte fortsätta så här. Försöker köra mitt eget yrke på mig själv och det går inte direkt bra. Har faktiskt börjat gå hos en samtalsterapeft som har erfarenhet med människor som har cancer och överlevt det. Och jag måste säga att det är bra att det finns folk som jobbar med det för det är som i reklamen. Det sätter sig till slut i huvudet och det är det som är det värsta av allt.

Orkeslös

0 Läs mer >>
 
Växte du upp precis som jag med dessa underbara "trasdockrna"? Kan fortfarande komma på mig själv att titta på dem och skratta gott åt deras äventyr. Det kallar jag för barnprogram med råga. Dagens barnprogram förstår jag mig inte på om jag ska vara ärlig. Kanske börjar jag bli gammal och omodern. Vem vet!
Härligheten till program som gjordes när jag var ung och de som görs nu är stor och skillnaden är kanske inte lika stor som vi vill tro. Eller så är det betydligt större, det har jag ingen aning om och lär nog aldrig få reda på det heller. 
Eller så kan det vara så att jag längtar tillbaka till en tid som var mer än vad det är nu. En tid som man var frisk och tillitsfull till livet och allt vad det medför. Jag börjar smått inse att jag kanske inte kommer att vara kvar för att se om dessa underbara karaktärer blir en ny succé eller inte. Men jag håller mig till hoppet och låter det vara som det är.
 

Trasdockorna

0 Läs mer >>
Efter en tid med ingen ork alls, trötthet som nästintill har tagit över mitt liv. En energi som försvinner varje gång jag andas ut. Det är bara förnamnet och en del av det jag har känt de senaste dagarna. Dessutom har jag börjat få små sår och blåmärken lite här och var på kroppen. Ingen härlig syn måste jag medge och det satte skräck i mig. Det första jag tänkte var att jag fått tillbaka cancern och kanske rent utav fått leukemi. Så igår eftermiddag lyckades jag smita undan från jobbet och ringa till min läkare. Fick akut prata med honom. Tack gode gud för det vill jag lova. Så idag har jag varit hos läkaren och gjort en sjuttioelva tusen olika tester och annat konstigt. Kunde se på läkarens min att det inte bådade gott, men jag får vänta tills alla svar kommer tillbaka. Vilket betyder att jag får veta det som tidigast måndag. Får vänta en hel helg och vara i ovissheten.
Dock kunde läkaren konstantera att jag har fått tillbaka denna hemska sjukdom. Men i vilken form och hur elakartad eller godartad visste han inte förrän han sett resultaten. Det fick mig att sjunka genom jorden och stanna på den varmaste platsen på vår runda planet. För jag misstänkte att det var så här men jag hade hoppats på att det inte alls var så här. Det är inget jag önskar någon, inte äns min värsta fiende.
 
Så nu går man runt i ett töcken av gud vet vad och jag vet knappt vad jag ska göra. Det är bara skönt att jag har mina vänner och familj i närheten. Men att berätta det här för mina föräldrar blir inte enkelt. De har det redan tufft som det är och så kommer jag med mina nyheter. Alltid ska det vara något och jag önskar att jag kan få vara fri från allt det här. Bara för ett tag bara för att känna hur det är att inte vara sjuk eller vara orolig för att bli sjuk för att man redan ligger i riskzonen. Vill så gärna vara en vanlig människa utifrån det vanliga jag redan är. Låter det galet?
Har gråtit hela eftermiddagen sedan jag kom hem från läkaren. Så nu är man dessutom sjukskriven igen och gudarna ska veta att jag inte vet hur det ska gå. Det är bara (bara och bara) två månader tills vi vet hur det är och hur min behandling kommer att se ut. Och hur jag sedan mår så kanske jag kan börja jobba 25 %.
Nu ska jag ta lite av den nya medicinen och decka framför TV:n. För nu säger min kropp ifrån och jag låter den bestämma för stunden.

Läkarbesök