0 Läs mer >>
 
Växte du upp precis som jag med dessa underbara "trasdockrna"? Kan fortfarande komma på mig själv att titta på dem och skratta gott åt deras äventyr. Det kallar jag för barnprogram med råga. Dagens barnprogram förstår jag mig inte på om jag ska vara ärlig. Kanske börjar jag bli gammal och omodern. Vem vet!
Härligheten till program som gjordes när jag var ung och de som görs nu är stor och skillnaden är kanske inte lika stor som vi vill tro. Eller så är det betydligt större, det har jag ingen aning om och lär nog aldrig få reda på det heller. 
Eller så kan det vara så att jag längtar tillbaka till en tid som var mer än vad det är nu. En tid som man var frisk och tillitsfull till livet och allt vad det medför. Jag börjar smått inse att jag kanske inte kommer att vara kvar för att se om dessa underbara karaktärer blir en ny succé eller inte. Men jag håller mig till hoppet och låter det vara som det är.
 

Trasdockorna

0 Läs mer >>
Efter en tid med ingen ork alls, trötthet som nästintill har tagit över mitt liv. En energi som försvinner varje gång jag andas ut. Det är bara förnamnet och en del av det jag har känt de senaste dagarna. Dessutom har jag börjat få små sår och blåmärken lite här och var på kroppen. Ingen härlig syn måste jag medge och det satte skräck i mig. Det första jag tänkte var att jag fått tillbaka cancern och kanske rent utav fått leukemi. Så igår eftermiddag lyckades jag smita undan från jobbet och ringa till min läkare. Fick akut prata med honom. Tack gode gud för det vill jag lova. Så idag har jag varit hos läkaren och gjort en sjuttioelva tusen olika tester och annat konstigt. Kunde se på läkarens min att det inte bådade gott, men jag får vänta tills alla svar kommer tillbaka. Vilket betyder att jag får veta det som tidigast måndag. Får vänta en hel helg och vara i ovissheten.
Dock kunde läkaren konstantera att jag har fått tillbaka denna hemska sjukdom. Men i vilken form och hur elakartad eller godartad visste han inte förrän han sett resultaten. Det fick mig att sjunka genom jorden och stanna på den varmaste platsen på vår runda planet. För jag misstänkte att det var så här men jag hade hoppats på att det inte alls var så här. Det är inget jag önskar någon, inte äns min värsta fiende.
 
Så nu går man runt i ett töcken av gud vet vad och jag vet knappt vad jag ska göra. Det är bara skönt att jag har mina vänner och familj i närheten. Men att berätta det här för mina föräldrar blir inte enkelt. De har det redan tufft som det är och så kommer jag med mina nyheter. Alltid ska det vara något och jag önskar att jag kan få vara fri från allt det här. Bara för ett tag bara för att känna hur det är att inte vara sjuk eller vara orolig för att bli sjuk för att man redan ligger i riskzonen. Vill så gärna vara en vanlig människa utifrån det vanliga jag redan är. Låter det galet?
Har gråtit hela eftermiddagen sedan jag kom hem från läkaren. Så nu är man dessutom sjukskriven igen och gudarna ska veta att jag inte vet hur det ska gå. Det är bara (bara och bara) två månader tills vi vet hur det är och hur min behandling kommer att se ut. Och hur jag sedan mår så kanske jag kan börja jobba 25 %.
Nu ska jag ta lite av den nya medicinen och decka framför TV:n. För nu säger min kropp ifrån och jag låter den bestämma för stunden.

Läkarbesök

0 Läs mer >>
 
Efter en lång dag på jobbet så kommer jag inte göra mycket nu när jag är hemma. Ska parkera mig själv i gungstolen med en bra bok och låta något klassiskt få komma ut genom högtalarna. En bra abslutning på en stressfylld dag tycker jag. Bara skönt att det snart är helg så man kan ta det lite lugnt och bara vara. Visserligen har jag lite saker att göra här hemma innan jag bara kan vara. Typiskt men å andra sidan så är det så livet ser ut när man har ett stort hus och en stor tomt att ta hand om. 
 

Klassisk gungning

0 Läs mer >>
 
Ibland saknar jag det som varit mer än vad jag egentligen borde göra. Men inget jag gör kan göra att det försvinner. Det är inget jag riktigt vill släppa heller, speciellt inte när det är bara bra och positiva minnen. Det är så jag känner ibland när jag tänker tillbaka till åren i Linköping. Det är stunder då jag undrar varför jag flyttade därifrån och vart beslutet kom ifrån. Dock är det så att man måste följa med dit jobben finns. Så var det i mitt fall och en vacker dag hoppas jag att jag kan återvända till Linköping. Trots att jag inte är från staden från början så har jag ändå lyckats sätta mina rötter där och gro lite för mycket. Inte mycket att göra åt nu, förutom att minnas och hoppas på en snar framtid då man återkommer. 
 
Skogarna i Linköping är så underbara och det är ibland svårt att välja. Men den klara favoriten är skogen i Aska och Slaka. Underbar skog, så orörd och full av liv. Svårt att veta var man ska börja och var man ska sluta. I Aska skogen finner man även en källa med det mest friska och underbaraste vatten man kan finna. Ni Linköpingsbor har bra kranvatten men detta källvatten är så mycket mer och betydligt godare. Det säger väl allt?
Har gått runt hela dagen och förundrats över mitt intresse för dessa skogar och jag vet att vi har bra och fina skogar här i Malmö också, men det är inte samma sak. Inte för mig! Undrar varför.
 
 

Skogens hemlighet

0 Läs mer >>
 
Med ett par dagar då man inte har gjort så mycket av tiden så har jag äntligen haft tid till att ta fram min tovning. Det glädjer mig att jag får göra något kreativt när jag känner att det behövs. Den här gången blev det några getter som jag ska ge en bekant när hon fyller i oktober. Så om hon läser detta inlägg så hoppas jag att hon hinner glömma bor det fram till dess. Inte för att det är troligt att hon läser då hon sällan är ute på internet. Av någon anledning har hon fått för sig att det är lätt för okända människor att ta sig in i hennes dator och spionera på henne och hennes privatliv. Föga troligt och jag vet inte hur många gånger man har förklarat att det är inte så lätt att ta sig in i andras datorer idag. Men det går in i ena örat och ut i det andra.
 
Nu återstår det bara att fundera ut något nytt projekt som man kan ha när tiden faller in så att man kan påbörja det också. Just nu står huvudet still och jag vet varken upp eller ner. Dock är det som vanligt och oftast så dyker projekten fram när jag minst anar det. Därför så ska jag låta det vara och låta det komma. Det låter lågiskt eller hur? Mer än så kan jag inte göra och det är inget man kan tvinga fram.
 

Getternas tid

0 Läs mer >>
 
Ibland förundras jag över hur naturen tänker och formar sina tillgångar.
Det är visserligen inte alltid jag förstår hur det går till, men det är mer än bara intressant.
Det är vid sådana här tillfällen man önskar att man kunde höra vad naturen har att berätta. 
Och jag tror att det är mer än vad vi kan föreställa oss och att vi kanske borde försöka att lyssna mer på vår natur. Har jag inte rätt eller är jag helt och hållet ute och cyklar? Rätta mig gärna om jag har fel.
 
Jag tror starkt på att detta träd har mer att berätta än vad ens utseende och placering berättar. Vad har det varit med om? Och vad vill den uppleva igen för att få mer frid och sinnesro? Vem är trädet?
Inte vad är trädet utan just vem är trädet, det är en stor och kanske den viktigaste frågan.
Jag föreställer mig att det är en intressant historia och att jag som människa kan lära mig av den. 
Men frågan är bara hur jag ska få reda på denna intressanta historia.
 

Ett krokigt träd berä...

0 Läs mer >>
Insjunken i soffan och med en kopp te på bordet och högar av pappersarbete kan jag nog säga att tiden inte alltid räcker till. Är överhoppad med arbete och om jag ska vara ärlig vet jag inte vart jag ska börja. Det känns nästan hopplöst, ändå vill jag se ljuset i slutet av tunneln. Jag kommer att göra det även om jag kommer att slita håret av mig. Skämt å sido, det är mer en känsla av att man tvingas till det som bara existerar för stunden. För när jag väl är klar med allt så kommer det att kännas mer än bara skönt. Men just nu så längtar jag ut för att kunna röra mig i naturen och vara ett med vår vackra värld.
Det märks så tydligt att man är tillbaka efter semestern och knappt hälften av det jag lämnade över till min vikarie har blivit gjort. Så man undrar vad denne egentligen har gjort under fyra veckors tid. Nej till nästa sommar så ska jag vara mer involverad i vem som blir min vikarie. Jag har några tankar på dem som jag vet passar för jobbet. Det inte ju inte direkt något som man bara kan sätta sig för att få det gjort, man måste verkligen gå in på djupet och engagera sig i det hela mer än vad man tror. Min chef blev väl kanske inte så glad i vad jag berättade, men inte heller fick jag någon större respons.
 
Jag har dessutom börjat ta upp studerandet igen på de kurser som jag ännu inte har läst klart. Ska skriva en D uppsatts och en artikel om psykologiska arbetsituationer och hur fotmannen får slå sig fram med kraft. Kan gå in i det hur mycket som helst men jag vet inte hur mycket som skulle förstås och hur engagerade läsarna skulle vara i det hela. Men jag finner det intressant och jag har lite upplägg på hur jag ska göra det. Det kommer kräva en massa koncentration och tid för min sida en bra tid framöver. Vilket egentligen är helt okay då jag kan komma bort från vardagens lunk ett tag. Även om jag har gått ner i arbetstid så har jag även tagit tjänstledigt 25 % så att jag har tid till att sätta mig ner och göra det jag ska göra. Har fått tummen upp från flera håll och det känns skönt och det får mig att bli mer sporrad till att klara det.
Men å andra sidan så har det varit dem som gått i taket för att jag har beslutat mig för detta. Det blir mer jobb för dem och mindre tid till att besöka klienter och strukturera upp andra verksamheter. Dock är det inte mitt problem, jag sa till tidigt att jag skulle göra detta och det är inte min uppgift heller att lägga om arbetsuppgifterna. Det sa jag till också och vi får väl se hur det kommer att lösa sig. Ibland blir jag bara så trött på allt när det gäller mitt arbete. Samtidigt som jag vet att jag inte vill byta jobb för detta är något som jag verkligen brinner för. Jag trivs med mitt jobb och jag känner att jag får ut något av det både från min sida och från mina klienters håll också.

Arbetstid och studier...

0 Läs mer >>
 
Kikar bara fram för att tala om att jag fortfarande finns här för den som vill tillbringa någon minut med mig.
Dagarna går fort och på måndag börjar man jobba igen. Ska bli skönt även om jag velat ha en eller två veckor till. Skulle vara hur skönt som helst. Värmen börjar tära på mig och sitta under ett träd i skuggan med ett stort glas med kallt citronvatten är underbart. Tillsammans med en sprayflaska med vatten för att svalka mig lär jag vara tillfreds med stunden ett tag till. Men det blir inte långa stunder utomhus då det är fruktansvärt varmt även i skuggan. Får hoppas att det blir lite svalare snart så man kan bli människa igen.
 

Titt ut

0 Läs mer >>
 
Dagens lunch efter en varm förmiddag i trädgården. Mer orkar jag inte ordna och givetvis blir det ett stort glas citron vatten till detta. Underbart och uppfriskande. Det går fort och är verkligen gott. Om inte annat nyttigt om man går efter den banan. SJälv är jag kanske inte direkt den som följer riktilinjerna efter vad som ses vara nyttigt och hälsosamt. Jag äter det jag vill i måttliga mängder och motionerar med måtta.
 

Sommar lunch

0 Läs mer >>
Det har varit tuffa tider och dagar fyllda med saker att göra hela tiden. Så jag ska kanske inte klaga på att jag inte har något att göra. En vecka semester till sedan är det dags att återgå till vardagen igen. Skulle vilja ha ett par veckor till men det går inte. Har sparat en vecka till jul då jag eventuellt åker till Irland med familjen. Men det beror helt och hållet på hur min älskade far mår och hur mycket bättre han blivit. Det går långsamt och det är dagar då jag funderar på om det inte varit bättre att han fått packa sin väska och gå vidare. Samtidigt är jag givetvis glad över att han har överlevt allt han varit med om den senaste tiden.
 
Idag är kanske första dagen på mycket länge som jag inte ska göra något alls. Det känns konstigt och jag förstår inte hur andra kan gå runt och inte göra något i flera dagar. Själv vill jag ha något att göra hela tiden utan att jag blir skogstokig. Men vi är alla olika och det är kanske bra det. Ska dock njuta av värmen och min underbara trädgård som växer sig fram. Det lär nog dröja innan jag blir riktigt nöjd med den, det är nämligen alltid något som jag måste göra eller ändra på. Dock är det så underbart att kunna påta och gå runt och se alla förändringar, när det blommar eller börjar gå mot sitt slut. 

Tuffa och fyllda daga...