Min frånvaro

Ett tag sedan sist, inte sedan jag var i Riga om jag ska vara ärlig. Men tiden har varit som bortblåst och alltid har det varit något. Dessutom har jag fått hjälpa min mor då min far blivit dålig och varit inlagt. Så det är en tid då jag inte riktigt vet vad jag ska tänka- Tankarna vandrar hela tiden till min far, men han är nu på bättringsvägen och vi får hoppas på det bästa.

Den här helgen var den första nu sedan vårvädret kom som jag och särbon kunde vara ute vid lantstället och fixa där. Hur underbart som helst och nu kan vi verkligen se våra ansträngningar och allt som vi lagt ner på både hus och tomt. Det är dock långt ifrån färdigt och jag tror att det kommer vara ett evighetsprojekt för oss, bland annat för att vi alltid har andra saker att göra också. Underliga ting egentligen, men det är så vår vardag ser ut.

Imorgon blir det till att sitta i möten hela dagen och det är inget jag ser fram emot. Hade hellre suttit hemma och tovat eller pysslat lite i trädgården här hemma. Den har fått ligga i viloläge nu ett tag. Men jag ska börja ta hand om den också så småningom. Det är i sådana här lägen som jag inser att dygnets 24 timmar inte alls räcker till. Det är alltför lite och jag är bara mänsklig.

Kommentera här: