0 Läs mer >>
Idag är en bra dag och jag känner att jag kan klara av att ta extra steg mot rätt riktning. Först blir det en liten tripp till sjukgymnasten för att träna lite på att få upp musklerna i ryggen och runt omkring igen. Läkningen går bra men väldigt långsamt. Är inte så tålmodig av mig just nu men jag vet att det är bra att det går långsamt och att det går mot det håll som jag och läkarna vill att det ska gå mot.
När jag har varit där och gjort mitt blir det till att åka in till staden för att träffa några arbetskamrater för att äta lunch ihop. Ser fram emot det då jag inte har sätt dem på evigheter. Dessutom så är det så förbaskat bra att få komma hemifrån ett tag med. Bara tur att huset faktiskt står kvar där det står.
 
Om jag orkar och hinner så ska jag ta fram min tovning i eftermiddag för att se vad jag har inspirerats till. Man vet aldrig och det var väldigt länge sedan sist nu. Nästan som om jag har glömt hur man gör. Fast det är väl som när man har lärt sig cykla. Har man en gång lärt sig så sitter det i skallen. Vet inte vad tror du?
Har införskaffat en hel del ull och nya nålar då dem jag haft är mer än bara utslitna. Förstår inte hur det har gått till och det kan ju inte vara jag som sliter på dem. Måste vara mina tomtar på loftet som sliter ut dem.

Rätt riktning idag

0 Läs mer >>
 
Har haft paus under en lång tid på grund av sjukdom och annat som inte riktigt har gått som jag själv har velat. Men jag är till hälften tillbaka och försöker göra så gått jag kan. Nu har julen och nyåret passerad och det är 2015. Tror att det kommer att bli ett bra år. Försöker att intala mig det iaf om inte annat. Nu får vi hoppas att våren kommer snart så man kan börja vara ute i trädgården och pyssla. Har många nya idéer, men sedan får vi se hur mycket min rygg tillåter mig att göra. Suck, alltid är det något som ska sätta stopp. Men jag får ta det som det är och göra det jag kan.
 
Dock är jag lite trött på att gå hemma, och det jag har kunnat göra har jag gjort mer än 5 gånger. Men ska inte börja jobba igen förrän i april. Visserligen inte heltid men ändå och jag längtar till april så det skriker om det. För jag vill verkligen vara till nytta igen. Känner inte att jag är det just nu för tillfället. Inte för att jag känner mig värdelös men någon nytta vill man göra och kunna känna att man gör lite bättre för någon.
 

En tids paus

0 Läs mer >>
 
Gott nytt år på er!
Trötta hälsningar från mig och mina
små lurviga!
 

Nyår

0 Läs mer >>
 
Kärlekens lås och tankarna rinner iväg...
Måste medge att jag saknar den vardagliga lunk i Riga som jag lärt mig att älska.
Dock dröjer det ett tag innan jag kan resa någonstans. Men vänta så ska du se att jag snart
sitter på ett fik i centrala Riga och bara njuter.

Låsta tankar

0 Läs mer >>
 
För att pigga upp mig själv så har jag gjort något med naglarna. Jag är egentligen inte så mycket för att ha lösnaglar men idag kände jag att det var dags för något. Är inte riktigt nöjd eftersom jag gjorde det själv och bör kanske åka till någon när jag ska göra något med just naglarna. 
Men jag måste säga att det piffar upp mig lite nu när jag måste gå i en varm peruk om dagarna. 
Även om det är en peruk som är gjord för cancer patienter så är det ändå en aning värme som sprider sig runt huvudet och det är inte alltid roligt. Men jag får säga att jag trivs med den peruk jag har.
 
De sista dagarna har dagarna faktiskt varit bra dagar och jag känner att det kan vara på väg mot rätt håll.
Fast det är klart, jag tar ju inget för givet då jag vet att det måste vända en gång till innan det blir bra igen.
Om det blir bra vill säga för det vet man aldrig även om man får bra prognoser.
Jag hoppas bara på att jag blir så pass stark och frisk i min sjukdom att jag kan komma att börja jobba igen även om det bara är 25 eller 50 %. För jag klarar inte av att gå hemma så mycket mer.
Går mig själv på nerverna och jag blir galen av att se de fyra väggarna i huset. Dessutom så är nog huset renare än vad det har varit på mycket länge. Har nog städat huset från golv till tak en så där 8 gånger.
Vad då nojjig? Kan jag väl ändå inte vara? Eller?
 

Rastlösa väggar

0 Läs mer >>
Kan kanske säga att den senaste veckan har varit mer än bara jobbig. Flera besök till sjukhuset för strålbehandling samt två dagars övernattande. Inget som jag önskar någon och inget som är direkt roligt. Så nu är det dags att ta fram favorit peruken igen då jag börjar få kala fläckar på huvudet. Ännu en sak som inte är roligt men något som jag är van vid nu efter ha överlevt cancern ett flertal gånger. Så just nu så är dagarna inte direkt roliga och det är inte ofta som jag ler. Dessutom är jag mer än bara rastlös, men har ingen ork till att göra något. Så på så sätt är det skönt att vara sjukskriven och det kommer jag vara ett tag till. Dock återstår det att se hur länge det blir innan försäkrningskassan bestämmer sig för att jag är till trots arbetsför. Men jag väntar till efter valet om hur det blir å andra sidan kanske jag inte lever så länge. Man vet aldrig och jag börjar tappa hoppet även om läkarna säger att det är en snäll cancer. Men har man haft det två gånger tidigare så är man inte lika överseende för de siffror som läggs fram. Är bara glad över att ha vänner och familjen runt omkring mig för annars skulle jag inte klara av det. 
 
Vissa saker oroar mig och gör mig nedstämd och jag önskar saker bättre för vissa som förtjänar det. Du vet vem du är min vän och jag tror på dig även om vi inte har känt varandra så länge. Ändå är du min vän. Och det är också vid sådana här tillfällen jag önskar att min bror var i livet, för han skulle veta vad som skulle göras osv. Jag vet att han finns i mitt hjärta och i mina tankar. En vacker dag kommer vi att mötas igen det vet jag.
Det som är positivt i allt detta är ju att min älskade far gör framsteg och blir allt bättre, Det får mig att tro lite igen och att vi alla kan övervinna våra svåraste duster. En härlig tanke eller hur? Men jag kan bara hoppas att min ork kan komma tillbaka så att jag kan bli lite av mig själv igen för jag kan inte fortsätta så här. Försöker köra mitt eget yrke på mig själv och det går inte direkt bra. Har faktiskt börjat gå hos en samtalsterapeft som har erfarenhet med människor som har cancer och överlevt det. Och jag måste säga att det är bra att det finns folk som jobbar med det för det är som i reklamen. Det sätter sig till slut i huvudet och det är det som är det värsta av allt.

Orkeslös

0 Läs mer >>
 
Växte du upp precis som jag med dessa underbara "trasdockrna"? Kan fortfarande komma på mig själv att titta på dem och skratta gott åt deras äventyr. Det kallar jag för barnprogram med råga. Dagens barnprogram förstår jag mig inte på om jag ska vara ärlig. Kanske börjar jag bli gammal och omodern. Vem vet!
Härligheten till program som gjordes när jag var ung och de som görs nu är stor och skillnaden är kanske inte lika stor som vi vill tro. Eller så är det betydligt större, det har jag ingen aning om och lär nog aldrig få reda på det heller. 
Eller så kan det vara så att jag längtar tillbaka till en tid som var mer än vad det är nu. En tid som man var frisk och tillitsfull till livet och allt vad det medför. Jag börjar smått inse att jag kanske inte kommer att vara kvar för att se om dessa underbara karaktärer blir en ny succé eller inte. Men jag håller mig till hoppet och låter det vara som det är.
 

Trasdockorna

0 Läs mer >>
Efter en tid med ingen ork alls, trötthet som nästintill har tagit över mitt liv. En energi som försvinner varje gång jag andas ut. Det är bara förnamnet och en del av det jag har känt de senaste dagarna. Dessutom har jag börjat få små sår och blåmärken lite här och var på kroppen. Ingen härlig syn måste jag medge och det satte skräck i mig. Det första jag tänkte var att jag fått tillbaka cancern och kanske rent utav fått leukemi. Så igår eftermiddag lyckades jag smita undan från jobbet och ringa till min läkare. Fick akut prata med honom. Tack gode gud för det vill jag lova. Så idag har jag varit hos läkaren och gjort en sjuttioelva tusen olika tester och annat konstigt. Kunde se på läkarens min att det inte bådade gott, men jag får vänta tills alla svar kommer tillbaka. Vilket betyder att jag får veta det som tidigast måndag. Får vänta en hel helg och vara i ovissheten.
Dock kunde läkaren konstantera att jag har fått tillbaka denna hemska sjukdom. Men i vilken form och hur elakartad eller godartad visste han inte förrän han sett resultaten. Det fick mig att sjunka genom jorden och stanna på den varmaste platsen på vår runda planet. För jag misstänkte att det var så här men jag hade hoppats på att det inte alls var så här. Det är inget jag önskar någon, inte äns min värsta fiende.
 
Så nu går man runt i ett töcken av gud vet vad och jag vet knappt vad jag ska göra. Det är bara skönt att jag har mina vänner och familj i närheten. Men att berätta det här för mina föräldrar blir inte enkelt. De har det redan tufft som det är och så kommer jag med mina nyheter. Alltid ska det vara något och jag önskar att jag kan få vara fri från allt det här. Bara för ett tag bara för att känna hur det är att inte vara sjuk eller vara orolig för att bli sjuk för att man redan ligger i riskzonen. Vill så gärna vara en vanlig människa utifrån det vanliga jag redan är. Låter det galet?
Har gråtit hela eftermiddagen sedan jag kom hem från läkaren. Så nu är man dessutom sjukskriven igen och gudarna ska veta att jag inte vet hur det ska gå. Det är bara (bara och bara) två månader tills vi vet hur det är och hur min behandling kommer att se ut. Och hur jag sedan mår så kanske jag kan börja jobba 25 %.
Nu ska jag ta lite av den nya medicinen och decka framför TV:n. För nu säger min kropp ifrån och jag låter den bestämma för stunden.

Läkarbesök

0 Läs mer >>
 
Kikar bara fram för att tala om att jag fortfarande finns här för den som vill tillbringa någon minut med mig.
Dagarna går fort och på måndag börjar man jobba igen. Ska bli skönt även om jag velat ha en eller två veckor till. Skulle vara hur skönt som helst. Värmen börjar tära på mig och sitta under ett träd i skuggan med ett stort glas med kallt citronvatten är underbart. Tillsammans med en sprayflaska med vatten för att svalka mig lär jag vara tillfreds med stunden ett tag till. Men det blir inte långa stunder utomhus då det är fruktansvärt varmt även i skuggan. Får hoppas att det blir lite svalare snart så man kan bli människa igen.
 

Titt ut

0 Läs mer >>
 
Dagens lunch efter en varm förmiddag i trädgården. Mer orkar jag inte ordna och givetvis blir det ett stort glas citron vatten till detta. Underbart och uppfriskande. Det går fort och är verkligen gott. Om inte annat nyttigt om man går efter den banan. SJälv är jag kanske inte direkt den som följer riktilinjerna efter vad som ses vara nyttigt och hälsosamt. Jag äter det jag vill i måttliga mängder och motionerar med måtta.
 

Sommar lunch

0 Läs mer >>
Det har varit tuffa tider och dagar fyllda med saker att göra hela tiden. Så jag ska kanske inte klaga på att jag inte har något att göra. En vecka semester till sedan är det dags att återgå till vardagen igen. Skulle vilja ha ett par veckor till men det går inte. Har sparat en vecka till jul då jag eventuellt åker till Irland med familjen. Men det beror helt och hållet på hur min älskade far mår och hur mycket bättre han blivit. Det går långsamt och det är dagar då jag funderar på om det inte varit bättre att han fått packa sin väska och gå vidare. Samtidigt är jag givetvis glad över att han har överlevt allt han varit med om den senaste tiden.
 
Idag är kanske första dagen på mycket länge som jag inte ska göra något alls. Det känns konstigt och jag förstår inte hur andra kan gå runt och inte göra något i flera dagar. Själv vill jag ha något att göra hela tiden utan att jag blir skogstokig. Men vi är alla olika och det är kanske bra det. Ska dock njuta av värmen och min underbara trädgård som växer sig fram. Det lär nog dröja innan jag blir riktigt nöjd med den, det är nämligen alltid något som jag måste göra eller ändra på. Dock är det så underbart att kunna påta och gå runt och se alla förändringar, när det blommar eller börjar gå mot sitt slut. 

Tuffa och fyllda daga...

1 Läs mer >>
Det har varit en tid som har fyllt mina dagar av både bra och dåliga saker. Just nu befinner jag mig egentligen i en dvala som jag helst av allt inte vill befinna mig i. Det är några nätter som jag har gråtit mig till sömns för att jag inte har kunnat finna lösningar på mina problem. Det är problem som jag vet att jag inte kan lösa själv utan det är bara tiden och hoppet som kan lösa dem. Sedan finns det problem som jag inte vill ha som andra har råkat ut för som inte ens har med saken att göra. Och det är för att det är personer som själva mår dåligt och inte kan kontrollera sina egna situationer som spårar ur. Det är ingen ursäkt och jag vet att jag inte har med det att göra. Men jag dras ändå in i det och det stjälper mitt sargade sinne.

Min kära och verkligen älskade far ligger på sjukhus efter komplikationer efter en stroke och just för tillfället ser det inte ljust ut. Det är jobbigt och det känns som om jag får lyfta det tyngsta lyftet. Det var inte länge sedan som han repat sig efter en hjärtinfarkt och var glad över att vara på benen igen. Det var första gången som min far såg ljusglimtar i livet. Men sedan kom stroken och allt har gått utför igen. Det har inte varit lätt för någon i familjen de senaste åren. Det har varit tufft om jag ska vara ärlig ända sedan min bror omkom i tsunamin juldagen 2004. Det tog hårt på mina föräldrar och själv var jag förkrossad länge. Då min bror och jag var tvillingar hade vi en känsla av att kunna kommunicera med varandra som är ofattbart för andra och som andra tror är båg. Men vi hade verkligen den där kontakten som tvillingar har trots att vi inte alls var enäggstvillingar.

Det sista problemet jag har i livet just nu är en man som jag tillbringat många år av mitt liv med. För några år sedan tog det slut efter en lång kamp av förtryck, brist på förståelse och gudarna ska veta. Men droppen var när jag fick missfall, en graviditet som inte alls var beräknad men ändå något som vi (framförallt jag) trodde skulle ge oss mer glädje än vad vi kunde tro. Men det visade sig fel och allt och gick åt ett håll som inte var bra för någon. Tyvärr nu ett x antal år sedan upprepas vissa saker och minnena kommer tillbaka. Dessutom dras oskyldiga människor in i hela skiten som inte har något med detta att göra. Lyckligtvis är det människor som jag hyser stor respekt för och den respekten är större nu då de visat gud vet vad och tecken på en stark mänsklig verklighet och tro på att det går att lösas med enkla ord. Dessutom att de vet vad de kan göra utan att dra in myndigheter osv. även om de talat om att det görs om det fortsätter. Vilket jag själv nästan trott att det skulle göras redan nu. Jag är den första som säger att jag verkligen uppskattar att jag har de här människorna i mitt liv även om en del av dem jag aldrig träffat. Men för mig är de en del av mitt liv och kommer alltid att vara det. Som en avlägsen släkting eller en mycket gammal och kär vän som alltid finns det. Det är bara att välja.

Men jag ska nu försöka att se det positiva i saker som kommer att komma och att det alltid finns en lösning på allt även om det är svårt. Jag har hoppet, stöd av familj och verkliga vänner. Dessutom, det är sommar och jag har min efterlängtade semester. En inplanerad resa med goda vänner som skjutits upp ett par veckor som snart ska bli av. Det ser jag fram emot och vem vet vad som kommer att hända av resten av semestern eller av resten av året. Men jag är glad att jag kan ta mig ur saker som jag för tillfället tycker är jobbiga och riktigt svåra. Det gäller att visa hopp, tilltro och kärlek till ödet, livet och situationen.

Jobbiga veckor

0 Läs mer >>
 
Idag blev det jobb under förmiddagen och vid lunch gick jag för dagen. Det tog emot en aning men jag kände att det behövdes. Jag är helt färdig i kroppen och den har skrikit hela eftermiddagen efter vila. Men jag hade lite ärenden att uträtta innan jag kunde bege mig hem. Dessutom så hade jag ett besök hos en nagelfixare för att jag behövde få naglarna i ordning. Jag lyxade även till det och fick naglarna målade som grodor. Först var jag lite tveksam men jag måste säga att det blev riktigt bra och jag är nöjd. Nu kommer jag att roa min omgivning med grodnaglar och mina kära kollegor kommer fundera på om de behöver lägga in mig på ett hem eller dyligt. 
 
Nu kommer jag att bara vara och kvällen kommer att bli tidig för min del, min kropp säger ifrån och då är det bäst att lyssna på vad den har att säga. Inte alltid jag har gjort det men jag måste börja lära mig att göra det. Om inte annat för att jag inte ska gå in i väggen eller annat som jag inte vill tänka på för tillfället.
 

Grodiga naglar

0 Läs mer >>
 
Som huset känner jag mig mer eller mindre lika sliten och illa tilltygad. Men jag har hopp om ljusare dagar även om det kanske tar lite lång tid. Började jobba idag efter en tid som sjukskriven, även om det bara är 50% just nu så är jag glad över att få börja jobba. En ganska elak och seg infektion på grund av för mycket av medicin och en tumör som växt istället för att ha krympt har härjat i min kropp. Fick göra en akut operation för att få bort tumören och därefter sätta in nya mediciner för att kunna få kroppen i balans igen. Det har varit tungt och svårt många gånger. Det har inte gjort saken lättare att min kära far fått en stroke och blivit inlagt på ett boende för dem som haft stroke och andra sjukdomar. Det har tagit på krafterna och jag önskar och ber till moder jord att det ska bli bättre snart. För egen del tror jag det. men min far hyser jag inte så stora hopp. Han börjar givetvis bli till åren och det är inte till någon fördel och så har vi märkt att han har börjat ge upp. Nu vill han bara "hem" för att kunna få sin egen form av frid. Hem är inte hem i den bemärkelsen utan hem för honom är Irland där han mötte min mor och jag tror att min mor känner likadant. Den dagen min far inte finns kvar misstänker jag att min mor följer efter ganska snart. 
 
En och en halv vecka till sedan blir det semester för min del och det ska bli skönt. Kommer tillbringa en tid hos min mor och besöka min far. Ska även åka iväg med en vän och det ser jag fram emot, Mer än så har jag inte planerat för semestern. Dessutom har jag ett hus och en tomt att ta hand om samt ett torp med särbon. Så vi får se hur semestern kommer te sig. Om den blir lugn eller fylld med saker att göra hela tiden. Men minst en vecka kommer jag bara vara och njuta av sommaren. Men hur det vet jag inte än om jag ska vara ärlig.
 

Sliten som huset på g...

0 Läs mer >>
 
Rensar mitt inre och sparar energi för att kunna återhämta mig efter en tids sjukdom. Dock känner jag mig bättre och hoppas på det bättre. Infektioner är inget att leka med och inget jag önskar någon. Är dock sjukskriven den här veckan för att verkligen kunna återhämta mig. Men svängde förbi jobbet med några burkar av hemmagjord hallonkola. Då jag lovat att jag skulle bjuda mina kära kollegor på kolor den här veckan så kunde jag inte låta bli att svänga förbi. Men jag måste säga att jag kom hem fortare än vad jag räknat med. Blev nästintill utkörd av min chef och kanske var det lika bra det. Känner mig själv och skulle säkerligen ha satt mig i arbete om ingen såg mig.
Nu sitter jag hemma i mitt tomma hus och rullar tummarna. Rastlös till max och får ingen ro till att göra något. Så jag ska kanske leta reda på någon bok och sätta mig någonstans för att fördriva tiden.
 
Får se hur långsamt eller fort den här veckan går. Får påminna mig ofta om att jag behöver ta det lugnt och låta kroppen återhämta sig och läka som den ska. Dessutom får jag nog bita mig hårt i tungan för att inte anstränga mig för mycket eller smita iväg till jobbet. Inte lätt när man lever för att hjälpa och låta sig vara sysselsatt under större delen av de vakna timmar man är vaken. 
 

Rensar mitt inre

0 Läs mer >>
Nu är man hemkommen efter några dagar i Göteborg med goda vänner och för att träffa gamla studiekamrater. Det var riktigt skönt att få komma iväg och förhoppningsvis insupit ork och inspiration för att fortsätta med livet och arbetet. Kan inte säga att jag är glad att jag är hemma igen då jag önskar att jag hade ett par dagar till. Men nu är det som det är och jag får återgå till verkligheten. Med ett stort leende på läpparna ska tilläggas.

Imorgon blir det möten stort sätt hela dagen och en hel del pappersarbete. Om jag hinner ska jag även besöka några klienter som kräver lite extra tillsyn...och lite annat som bör göras innan semestern sätter igång. Måste säga att jag ser fram emot semestern men jag vet i tusan om jag riktigt kan släppa arbetet. En arbetsskada kanske jag vet inte eller så börjar jag identifiera mig själv mer och mer med mitt arbete. Kanske inte så bra men det är ju stort sätt mitt liv förutom mitt hus, trädgård och mitt tovande.

Hemkommen