Insjunken i soffan och med en kopp te på bordet och högar av pappersarbete kan jag nog säga att tiden inte alltid räcker till. Är överhoppad med arbete och om jag ska vara ärlig vet jag inte vart jag ska börja. Det känns nästan hopplöst, ändå vill jag se ljuset i slutet av tunneln. Jag kommer att göra det även om jag kommer att slita håret av mig. Skämt å sido, det är mer en känsla av att man tvingas till det som bara existerar för stunden. För när jag väl är klar med allt så kommer det att kännas mer än bara skönt. Men just nu så längtar jag ut för att kunna röra mig i naturen och vara ett med vår vackra värld.
Det märks så tydligt att man är tillbaka efter semestern och knappt hälften av det jag lämnade över till min vikarie har blivit gjort. Så man undrar vad denne egentligen har gjort under fyra veckors tid. Nej till nästa sommar så ska jag vara mer involverad i vem som blir min vikarie. Jag har några tankar på dem som jag vet passar för jobbet. Det inte ju inte direkt något som man bara kan sätta sig för att få det gjort, man måste verkligen gå in på djupet och engagera sig i det hela mer än vad man tror. Min chef blev väl kanske inte så glad i vad jag berättade, men inte heller fick jag någon större respons.
Jag har dessutom börjat ta upp studerandet igen på de kurser som jag ännu inte har läst klart. Ska skriva en D uppsatts och en artikel om psykologiska arbetsituationer och hur fotmannen får slå sig fram med kraft. Kan gå in i det hur mycket som helst men jag vet inte hur mycket som skulle förstås och hur engagerade läsarna skulle vara i det hela. Men jag finner det intressant och jag har lite upplägg på hur jag ska göra det. Det kommer kräva en massa koncentration och tid för min sida en bra tid framöver. Vilket egentligen är helt okay då jag kan komma bort från vardagens lunk ett tag. Även om jag har gått ner i arbetstid så har jag även tagit tjänstledigt 25 % så att jag har tid till att sätta mig ner och göra det jag ska göra. Har fått tummen upp från flera håll och det känns skönt och det får mig att bli mer sporrad till att klara det.
Men å andra sidan så har det varit dem som gått i taket för att jag har beslutat mig för detta. Det blir mer jobb för dem och mindre tid till att besöka klienter och strukturera upp andra verksamheter. Dock är det inte mitt problem, jag sa till tidigt att jag skulle göra detta och det är inte min uppgift heller att lägga om arbetsuppgifterna. Det sa jag till också och vi får väl se hur det kommer att lösa sig. Ibland blir jag bara så trött på allt när det gäller mitt arbete. Samtidigt som jag vet att jag inte vill byta jobb för detta är något som jag verkligen brinner för. Jag trivs med mitt jobb och jag känner att jag får ut något av det både från min sida och från mina klienters håll också.
