0 Läs mer >>
Idag är en bra dag och jag känner att jag kan klara av att ta extra steg mot rätt riktning. Först blir det en liten tripp till sjukgymnasten för att träna lite på att få upp musklerna i ryggen och runt omkring igen. Läkningen går bra men väldigt långsamt. Är inte så tålmodig av mig just nu men jag vet att det är bra att det går långsamt och att det går mot det håll som jag och läkarna vill att det ska gå mot.
När jag har varit där och gjort mitt blir det till att åka in till staden för att träffa några arbetskamrater för att äta lunch ihop. Ser fram emot det då jag inte har sätt dem på evigheter. Dessutom så är det så förbaskat bra att få komma hemifrån ett tag med. Bara tur att huset faktiskt står kvar där det står.
 
Om jag orkar och hinner så ska jag ta fram min tovning i eftermiddag för att se vad jag har inspirerats till. Man vet aldrig och det var väldigt länge sedan sist nu. Nästan som om jag har glömt hur man gör. Fast det är väl som när man har lärt sig cykla. Har man en gång lärt sig så sitter det i skallen. Vet inte vad tror du?
Har införskaffat en hel del ull och nya nålar då dem jag haft är mer än bara utslitna. Förstår inte hur det har gått till och det kan ju inte vara jag som sliter på dem. Måste vara mina tomtar på loftet som sliter ut dem.

Rätt riktning idag

0 Läs mer >>
 
Önskar alla en god sömn och en lyckad start när du vaknar imorgon.
Får hoppas att det kan stämma in även på mig själv och att ryggen inte bråkar allt för mycket
även om det börjar bli bättre nu. Det har dock sina dagar och då vet jag inte riktigt vem jag är.
 
Åter igen "GOD NATT!"

Säger god natt

0 Läs mer >>
  För tio år sedan var jag och några vänner över till Amerika och kollade in museeet för Titanic och jag måste säga att det tog andan ur mig. Kände mig nästan skyldig för att vara i livet medan så många misste sina under förlisningen. Man tänkte verkligen till och uppskattar livet mer än vad man tror. Det var en resa som man inte glömmer i första taget. Och jag hade glömt bort att jag tog en himla massa bilder under tiden där borta. Tack vare far så lyckas jag minnas och tänka tillbaka. Nu vill jag tillbaka och se det igen för att minnas dem som offrade sina liv för att de som fick sitta i livbåtarna fick leva.
 
 
 Vilken enkelhet som fanns och stil som idag kanske skulle ratas av modeskaparnas skapare. Själv så tycker jag att det borde föras fram i ljuset mer. Skulle gärna vilja klä mig så där. Det skulle passa mig perfekt faktiskt om jag ska vara ärlig.
 
 
 Skulle kunna sitta hela kvällen och berätta det jag minns och vad jag själv tog till mig. Men det bästa är nog i så fall bara läsa och fråga och vänta på svar. Besvarar faktiskt gärna på era frågor om det skulle vara något. Men kan redan nu säga att det är värt allt i världen för att gå och se detta. One of the kind. 
 
 

Minns resan med lyxbå...

0 Läs mer >>
 
Lägger in en till gammal bild från en genomresa genom vårt vackra land eller om det var i Amerika.
Är inte riktigt säker och min far minns inte heller riktigt var vi var.
Minns bara att det var det absolut första kortet jag tog i mitt liv och jag var bara åtta år gammal.
Borde egentligen komma ihåg var man var då det var första gången man gjorde något
som sedan har utvecklat till en stor hobby.
 

Något gammalt som ger...

0 Läs mer >>
 
Har suttit och funderat en hel del under de sista dagarna och inte mycket har kommit fram till det bättre.
Däremot så kom min far för ett par dagar sedan och lämnade en massa fotoböcker som jag samlat på mig sedan högstadiet.
Det var både roligt och överaskande då jag trodde att mina föräldrar faktiskt slängt dem då jag aldrig hittat dem.
Så nu sitter jag i gungstolen och går genom fotoalbum efter fotoalbum. Både skrattar, gråter och skäms över mig själv.
Hur som helst så delar jag med mig av ett gammalt kort på gamla träd. Tyvärr minns jag inte var det är taget.
 
 
 
 

Gamla kort

0 Läs mer >>
 
Har haft paus under en lång tid på grund av sjukdom och annat som inte riktigt har gått som jag själv har velat. Men jag är till hälften tillbaka och försöker göra så gått jag kan. Nu har julen och nyåret passerad och det är 2015. Tror att det kommer att bli ett bra år. Försöker att intala mig det iaf om inte annat. Nu får vi hoppas att våren kommer snart så man kan börja vara ute i trädgården och pyssla. Har många nya idéer, men sedan får vi se hur mycket min rygg tillåter mig att göra. Suck, alltid är det något som ska sätta stopp. Men jag får ta det som det är och göra det jag kan.
 
Dock är jag lite trött på att gå hemma, och det jag har kunnat göra har jag gjort mer än 5 gånger. Men ska inte börja jobba igen förrän i april. Visserligen inte heltid men ändå och jag längtar till april så det skriker om det. För jag vill verkligen vara till nytta igen. Känner inte att jag är det just nu för tillfället. Inte för att jag känner mig värdelös men någon nytta vill man göra och kunna känna att man gör lite bättre för någon.
 

En tids paus