0 Läs mer >>

 
För det första så vill jag önska alla ett underbart gott nytt år och att det nya året blir lika bra som alla hoppats på. Själv så tror jag att det kommer bli lika fantastiskt som alla andra år plus minus vissa saker jag varit med om de senaste åren. Får bara hålla tummarna för det bästa och hoppas på ödets positiva energi.
 
Har sprungit runt som en galning hela dagen och försökt få ordning på hemmet och allt annat. Ännu är jag inte klar och gästerna kommer snart. Bara tur att jag får hjälp för annars skulle jag aldrig hinna med. Är en tidsoptimist och missbedömmer alltid tiden. Även denna gång och det slår aldrig fel. Men jag har nu lugnat ner mig och taggat ner min stress. Den är visserligen inte borta, men det är inte lika markant.
 
 
 
Bara någon timme kvar innan gästerna kommer och jag ser verkligen fram emot kvällen och sällskapet. Dessutom så är det bara några timmar kvar till 2014 och hoppet lyser i varje stjärna. Bäst att stänga av datorn och få det sista gjort. Ska hinna göra mig i ordning också innan farstun är fylld med diverse människor med ett glatt humör. Har hunnit duka upp bordet och ger en liten bild som ett smakprov vad min kväll har att erbjuda.
 
 

Det gamla och det nya

0 Läs mer >>
Juldagen börjar gå mot sitt slut och snart är hela julhelgen slut även den för det här året. Även om jag har sett fram emot julen och pysslat kring det hela så är jag glad att det snart är över. Så mycket stress och så mycket av oro, även om jag har känt glädje, kärlek och övervälmande känslor. Det är så mycket på en och samma gång åt två olika håll. Det låter kanske galet och förvirrande, men det är precis så här jag känner vid varje jul. Jag tycker om julen det är inte det, men det kräver så mycket energi hela tiden och oj vikten bara rasar upp. Inte för att jag har något problem med det, som min far brukar säga "Love du borde äta upp dig lite mer." eller efter varje jul: "Du äter som två vuxna karlar under julhelgen, men det slutar alltid med att du är magrare än vad du var innan." Det är jag i ett nötskal. Jag äter som en karl men tappar allt som om jag vore ett vattenfall.
 
Nu ska jag se fram emot nyåret då jag inte ska göra så mycket alls. Ska tillbringa hela nyårshelgen hemma hos mina föräldrar och försöka hjälpa dem med att renovera deras vind. Så ser mitt nyår ut och jag måste själv medge att det är ett konstigt nyår. Men å andra sidan, min familj är inte alls som andra och kan göra helt tvärtemot alla andra. Det är visserligen årets sista dag, men varför fira den sista dagen på året när man kan fira den första eller den 75:de dagen. Tycker att hela nyårsfirandet är lite för mycket. Jag känner att man kan fira nyår lite varje dag och uppskatta det som finns omkring lite mer. Men det är vad jag tycker och jag är ju som jag är, annorlunda och udda. Jag stött på många som bara tittat skeptiskt på mig och tyckt att jag är mer eller mindre en idiot. Men det får de stå för, jag är bara mig själv och bemöter min omgivning så som jag själv vill bli bemött.
 
En liten smakbild på hur vårt (en del av det) julbord såg ut.
Det ser lika ut ungefär varje år och varje år är det alltid något nytt som kommer.
Alltid lika spännande att se vad julbordet har att erbjuda.
 
 Min två små älsklingar firade även julen på sitt eget sätt.
Och jag måste erkänna att de är barnsligt förtjusta i tomtar...
 

Juldagens tankar

2 Läs mer >>

Dan före doppardagen då. Både intressant och intensivt med stora bokstäver. Känner mig stressad och förundrad över vad jag kan göra med bara två händer och ingen hjälp av sambon. Nu när granen är klädd och alla julklappar är lagda under granen är en sak klar. Jag har även hunnit med at göra janson, stekt köttbullar och griljerat skinkan. Jag får heller inte glömma att jag har gjort julbordets heligaste bunkt, nämligen risalamaltan. Varje jul har vi den och jag har haft den uppgiften sedan jag var 15 år gammal i min familj.
 
I år känns juel så otroligt speciell och viktig för min egen del. Dels beror det på att jag har överlevt cancern 2 gånger under loppet av 5 år och jag har lärt mig att inte ta livet och min omgivning för givet. Jag ser allt med nya ögon och upplever nya som gamla saker som ett barn. Allt känns övermäktigt och jag är så otroligt tacksam för att jag får fortsätta att leva. Förunderligt och ödet har gett mig styrkan att förstå även om ödet även har gett mig svåra saker att kämpa mot och överleva.
 
Även om stressen står och klampar i farstun så måste jag medge att jag har sett fram emot det här hela året även om jag är glad att allt är över när det är över. Det kommer att vara några dagar fyllda av stress, glada skratt, trevligt sällskap och så otroligt mycket kärlek. Vem vill gå miste om allt det här? Även om jag inte har den kristna tron så är julen min absoluta högtid av alla högtider som vi har i vilken religion vi nu kan ha. Då jag själv är jude (från min mors sida) så är det inte många av judendommens högtider som slår detta. Och vi har alltid firat jul i vår familj även om mina föräldrar valde att ha judendommen som religion. Jag vet att religion är ett känsligt ämne att prata om. Men för mig är den viktig vid sådana här tillfällen. En högtid är till för att familjen ska kunna samlas och vara tillsammans för att ge varandra kvalitets tid.
 
Nu ska jag fortsätta med mitt och se ifall sillen har fått smak och lägga revbensspjällen i vår julmarinad för att sedan köras in i ugnen. Det kommer lukta underbart i hela köket, vilket det redan gör måste jag tillägga. Under all denna stress har jag även hunnit med att åka till kyrkogården och lämnat en julkrans på mina farföräldrars grav då varken min mormor eller min morfar kan vara med oss i år.

Dan före doppardagen

0 Läs mer >>
Mitten på december nu och jag måste säga att jag inte riktigt har infunnit min julstämning ännu. Men den kommer väl när den kommer antar jag. Dessutom är jag stort sett klar med alla julbestyr förutom några få saker så som göra ordning julskinkan och köttbullarna, samt prinskorven. Köttbullarna och skinkan gör jag alltid ordning kvällen innan så att det luktar jul i hela huset när man går och lägger sig. Dessutom så slår jag inte in alla julklappar förrän vid midnatt mellan den 23:de och den 24:de, en gammal tradition som jag har efter mina föräldrar. Förunderligt, men jag är en kvinna som håller fast vid vissa traditioner även om jag tänjer på andra så att säga...
 
Satt i mitt lugna frukostlunk och funderade medan jag tittade på en gammal klassiker från barndommen Fem gänget och insåg att min absoluta favorit bland de kvinnliga skådespelarna är med i denna underbara barndoms serie. Jag syftar på Jemima Rooper, och hon har ett sådant säreget yttre som är en skönhet för sig. Kan inte säga varför jag bara avgudar henne, det är något med hennes ansikte och hennes ansiktsutryck. Helt underbart och fantastiskt. En sådan där tidig filosif och förundran över hur tankarna kan svepa förbi när man tittar på något eller läser något. Är jag galen? Måhända för det behövs i denna värld vi lever idag. Sentimental? Absolut det är aldrig försent eller för tidigt att bli det.
 
 

En tidig morgons filo...

0 Läs mer >>
 
Lördag och en mycket efterlängtad ledig helg. Ingen jour och inget arbete under helgen. Det känns riktigt bra och det var verkligen länge sedan jag hade en hel helg utan jobb och jouren.... Nu ska vi bara ta det lugnt och ha lite julstök osv. Har hunnit ta fram allt julpynt och ska nu pynta hela huset för att få in den härliga julstämmningen. Nu är det ändå den decimeterhöga snön som saknas. Men den kommer väl, hoppas jag.
 
Kanske lika bra att återgå till det jag ska göra så att det blir gjort. Men först ska jag fixa mig en stor mugg te och knapra i mig några kolakakor så är jag igång. Hoppas jag och tror jag. Man vet aldrig när det gäller mig och hur snabbt eller långsamt jag får saker gjorda.

Efterlängtad helg

0 Läs mer >>
Säger ett enkelt godkväll och önskar er alla en riktigt trevlig helg. Jag får återkomma vid ett senare tillfälle med något mer att bita i när jag erhåller mer inspiration. För tillfället har jag ett tomt inre och sitter beredd att ta det lugnt resten av kvällen och några timmar under  helgen. Ja sedan får vi se vad jag har att erbjuda. Den bökiga vintern har satt sina spår och jag känner inget förutom rastlöshet och orkeslöshet.
 
 

Enkelheten

0 Läs mer >>
En typisk arbetsdag för min del börjar alltid med att jag beger mig på en promenad på 45 minuter i rask takt med klassisk musik i öronen. Jag vet inte varför jag väljer just klassisk musik, men det får mig att andas i takt med hur jag går och vilken fart jag väljer. Har gjort denna prossedur i snart fyra år och det får igång mig själv i både knopp och kropp. Psyket och själen sammarbetar för en gång skull och gör det lättare att hantera det som kommer under dagen. Nästa steg blir att duscha, göra mig i ordning medan vattenkokaren slås på. Med en snabb kopp te och en bit surdegsknäcke med gurka  går jag genom vad jag ska ha med mig ifall jag glömmer något. Då jag lider av ett relativt dåligt minne måste jag ha en prosedur som gör att jag kommer ihåg allt. Det är inte alltid det fungerar men oftast gör det.
 
Under vinterhalvåret då det är snö ute blir det till att ta bilen till jobbet, annars åker cykeln fram och jag cyklar 1 1/2 mil. Oftast brukar jag vara först på jobbet och blir den som sätter på förmiddagskaffet och ser till att vi har allt fixat när vi väl ska fika. Därefter sätter jag på min dator och medan jag väntar på att den vaknar till vattnar jag blommorna på kontoret. Om det inte behövs vattnas och även om jag har vattnat går jag genom posten och andra papper som kommit in i inkorgen.
När allt detta är gjort och jag gått runt och öppnat de låsta kontoren börjar de första personerna komma in. Själv sätter jag mig och går genom alla mail som kommit in under kvällen, natten och tidiga morgonen. Då vi oftast hjälper våra "klienter" via näten med mailkontakt. När jag läst genom alla mail och skrivit ut de som jag ska svar på under dagen är det dags för förmiddagsfikat och ett snabbt möte sätts igång för att höra vad alla har att göra under dagen osv.
 
Dagarna ser ut som de flesta dagarna och utgör sig inte något större skillnad. Oftast, det händer även att vi sitter i möten med kommunen och de privatiserade vårdcentralerna. I våra svåraste fall har vi utökat möjligheterna att vi gör till viss del hembesök för att de ska kunna prata av sig. Det finns även dem som kommer till oss och deltar i gruppterapier, mindfulnessgrupper osv. Det beror lite på vad deras vårdplan ser ut och vad vi och "klienten" kommit överens om. Ett par gånger varje månad är vi några stycken som åker ut till skolor och pratar om vad vi gör. Samt upplyser ungdommar om vad och hur mobbning kan ställa till med. Men även prata om vad droger och alkohol kan ställa till det.
Det finns så mycket att berätta, men det är oftast så här en arbetsdag ser ut för min del. Sedan blir det till att bege sig hemåt och för att koppla bort arbetsdagen meditierar jag och två gånger i veckan går jag på Yoga klasser. Sedan kan kvällen och resten av dagen bestå av andra möjligheter och det kan te sig att bli en hel del olika saker. Nu under hösten har jag gått en kurs på Studiefrämjandet i teckenspråk och en kurs på Medborgarskolan med ackvarellmålning.

En dag på jobbet

0 Läs mer >>
 
När jag kom ut genom dörren insåg jag ganska fort att jag blev tvungen att skotta uppfarten ner till bilplatsen och sedan uppfartern för bilen. Det har kommit mer snö än vad jag har räknat med och jag är inte säker på om min stela kropp var beredd på detta. Bara tur att jag bestämde mig för att bege mig tidigare till jobbet då jag visste att det skulle vara halt på vägen. Så det var bara att börja skotta och sedan skrapa fram en frusen bil. Om jag inte hade vetat att jag ställt bilen där jag ställt den skulle jag inte ha anat att den stod där. Grannarna skrattade gott åt mig där jag stod och kämpade för glatta livet. Med luvan på topp och blöta vantar skrattar jag åt mig själv och situationen jag alltid hamnar i varje vinter. Jag förstår inte varför jag inte använder mig av garaget när snön kommer. Kanske borde jag städa ur garaget från allt bråte först så att jag får plats med bilen. Så många måste och så lite tid då hinner man inte med allt vad man vill.
 
Väl framme på jobbet, lyser ljuset med sin frånvaro. Först på plats skönt men jag kom på senare att de flesta är på möte med kommunen. Bara jag själv och några till som är kvar på kontoret för att hålla ställningarna. Har lufsat runt nu i min ensamhet med julmusik på radion. Tackar gudarna för p4 bjällerklang via nätet. Bara julsånger för hela slanten och ingen som klagar. Något vist med julsånger eller hur? Speciellt nu när snön har kommit och dagarna räknas. Och givetvis får vi inte glömma, doften av nybryggt kaffe som fyller tomma lokaler och surrande datorer.
 

Kurra gömma i snön

0 Läs mer >>
Förs och främst säger jag välkommen till er, mina läsare och följare om jag nu får sådana. Vilket jag givetvis hoppas på att jag får. Och för det andra vill jag faktiskt välkomna mig själv hit på blogg.se. Av en slump tillsammans med några bekanta som tipsade mig om att börja blogga så är jag här. Ska som sagt bli intressant och det återstår att se vad jag kommer att skriva här. Men det kommer handla mycket om mig själv och mitt privatliv och vad jag har gått igenom. Jag kommer även skriva en del om mitt arbete som kurator/samtalsterapeft.
 
Mitt arbete är en del av mig och jag är en del av mitt arbete. Inte för att jag är en arbetsnarkoman eller så, men jag brinner för det jag gör. Brinner för att hjälpa människor som har det tufft både fysiskt och psykiskt.
Men även hjälpa människor ur alkohol och narkotika problem. Då jag även är en naturfantast och galen i att baka lär det antagligen bli en del bloggande om det också. Man vet aldrig och möjligheterna är många. Man ska inte hindra sig själv även om man stöter på vägbulor eller vägkontroll. Du är din vägvisare och du är din egen kung/drottning.

Välkomnar

0 Läs mer >>
 
Gör en snabb välkomnade hälsning till er alla. Jag får återkomma med ett mer beskrivande inlägg från mig och om mig. Och givetvis vad min blogg kommer att handla om. Jag inviger även min bloggande karriär med en bild från en vinterklädd bild över en park i Riga. En stad som jag bara älskar, förälskade mig i Riga för fyra år sedan när jag var där på besök med några vänner över helgen.
 
Känslan av att göra något nytt och kärleken till spänningen gör att jag känner att detta kommer att gå bra. Jag har alltid trott på att man ska gå på sin magkänsla och vad lillfingret säger. Jag må kanske vara skrockfull, men det slår aldrig fel. Så därför tror jag att detta kommer att bli bra. Och att det kommer gå över förväntan och ge resultat. Bethooven sa en gång "Bara för att man förlorar något behöver det inte gå fel för det.". Jag fastnade för de orden och har det nu som mantra.

Invigande inlägg.