wordswithlova.blogg.se

Nu kommer jag nog ge många en regäl chock och kanske får någon att fundera ett bra tag. Får bara hoppas på att du sitter ner när du läser detta. För jag kan förstå att det kan komma som en chock för jag vet att det är på något sätt inte mig. Men det är en del av mig och en del av min ungdom om man säger så. Jag är stolt över den och jag skäms inte, men jag vet att om det vore idag skulle jag antagligen inte gjort detta.

Jag pratar om tatueringar, ja jag har en eller ska jag säga ett par stycken. Men de är väl dolda så det är lätt att tro att jag inte har någon. Men det har jag. Det är val som jag gjorde under min ungdom, inget som jag går runt och pratar om. Det är inte så att jag skäms för dem, det är bara något jag inte direkt talar om.

Det har kommit på tal om tatueringar på jobbet nu i ett par dagar och ingen av mina arbetskamrater tycks tro på mig att jag har tatueringar. Så jag visade dem ett kort för dem och det förstummade dem en gnutta. Jag tycks alltid vara den snälla försynta snälla flickan i huset brevid. Om du förstår vad jag menar. En sådan som lyssnar på vad mina föräldrar säger osv osv. Jag var lite av en plugghäst i skolan, men jag var även den som gick en annan väg bara för att jag kunde och varför göra som alla andra?

 

Detta var lite om mig för denna gång. Får bara hoppas att det inte var för chockerande. Men thats my story och en del av mig. Jag skäms inte och jag är stolt över den jag är. Men vissa val gör man inte fler än vad man känner för att göra. Eller något åt det hållet.