Jobbiga veckor
Min kära och verkligen älskade far ligger på sjukhus efter komplikationer efter en stroke och just för tillfället ser det inte ljust ut. Det är jobbigt och det känns som om jag får lyfta det tyngsta lyftet. Det var inte länge sedan som han repat sig efter en hjärtinfarkt och var glad över att vara på benen igen. Det var första gången som min far såg ljusglimtar i livet. Men sedan kom stroken och allt har gått utför igen. Det har inte varit lätt för någon i familjen de senaste åren. Det har varit tufft om jag ska vara ärlig ända sedan min bror omkom i tsunamin juldagen 2004. Det tog hårt på mina föräldrar och själv var jag förkrossad länge. Då min bror och jag var tvillingar hade vi en känsla av att kunna kommunicera med varandra som är ofattbart för andra och som andra tror är båg. Men vi hade verkligen den där kontakten som tvillingar har trots att vi inte alls var enäggstvillingar.
Det sista problemet jag har i livet just nu är en man som jag tillbringat många år av mitt liv med. För några år sedan tog det slut efter en lång kamp av förtryck, brist på förståelse och gudarna ska veta. Men droppen var när jag fick missfall, en graviditet som inte alls var beräknad men ändå något som vi (framförallt jag) trodde skulle ge oss mer glädje än vad vi kunde tro. Men det visade sig fel och allt och gick åt ett håll som inte var bra för någon. Tyvärr nu ett x antal år sedan upprepas vissa saker och minnena kommer tillbaka. Dessutom dras oskyldiga människor in i hela skiten som inte har något med detta att göra. Lyckligtvis är det människor som jag hyser stor respekt för och den respekten är större nu då de visat gud vet vad och tecken på en stark mänsklig verklighet och tro på att det går att lösas med enkla ord. Dessutom att de vet vad de kan göra utan att dra in myndigheter osv. även om de talat om att det görs om det fortsätter. Vilket jag själv nästan trott att det skulle göras redan nu. Jag är den första som säger att jag verkligen uppskattar att jag har de här människorna i mitt liv även om en del av dem jag aldrig träffat. Men för mig är de en del av mitt liv och kommer alltid att vara det. Som en avlägsen släkting eller en mycket gammal och kär vän som alltid finns det. Det är bara att välja.
Men jag ska nu försöka att se det positiva i saker som kommer att komma och att det alltid finns en lösning på allt även om det är svårt. Jag har hoppet, stöd av familj och verkliga vänner. Dessutom, det är sommar och jag har min efterlängtade semester. En inplanerad resa med goda vänner som skjutits upp ett par veckor som snart ska bli av. Det ser jag fram emot och vem vet vad som kommer att hända av resten av semestern eller av resten av året. Men jag är glad att jag kan ta mig ur saker som jag för tillfället tycker är jobbiga och riktigt svåra. Det gäller att visa hopp, tilltro och kärlek till ödet, livet och situationen.
skriven
Jag förstår att det har varit jobbiga veckor. Tänker på dig och du ska veta att det blir bättre snart. Om det är något så vet du var jag finns.