Sliten som huset på gården
Som huset känner jag mig mer eller mindre lika sliten och illa tilltygad. Men jag har hopp om ljusare dagar även om det kanske tar lite lång tid. Började jobba idag efter en tid som sjukskriven, även om det bara är 50% just nu så är jag glad över att få börja jobba. En ganska elak och seg infektion på grund av för mycket av medicin och en tumör som växt istället för att ha krympt har härjat i min kropp. Fick göra en akut operation för att få bort tumören och därefter sätta in nya mediciner för att kunna få kroppen i balans igen. Det har varit tungt och svårt många gånger. Det har inte gjort saken lättare att min kära far fått en stroke och blivit inlagt på ett boende för dem som haft stroke och andra sjukdomar. Det har tagit på krafterna och jag önskar och ber till moder jord att det ska bli bättre snart. För egen del tror jag det. men min far hyser jag inte så stora hopp. Han börjar givetvis bli till åren och det är inte till någon fördel och så har vi märkt att han har börjat ge upp. Nu vill han bara "hem" för att kunna få sin egen form av frid. Hem är inte hem i den bemärkelsen utan hem för honom är Irland där han mötte min mor och jag tror att min mor känner likadant. Den dagen min far inte finns kvar misstänker jag att min mor följer efter ganska snart.
En och en halv vecka till sedan blir det semester för min del och det ska bli skönt. Kommer tillbringa en tid hos min mor och besöka min far. Ska även åka iväg med en vän och det ser jag fram emot, Mer än så har jag inte planerat för semestern. Dessutom har jag ett hus och en tomt att ta hand om samt ett torp med särbon. Så vi får se hur semestern kommer te sig. Om den blir lugn eller fylld med saker att göra hela tiden. Men minst en vecka kommer jag bara vara och njuta av sommaren. Men hur det vet jag inte än om jag ska vara ärlig.