Orkeslös
Kan kanske säga att den senaste veckan har varit mer än bara jobbig. Flera besök till sjukhuset för strålbehandling samt två dagars övernattande. Inget som jag önskar någon och inget som är direkt roligt. Så nu är det dags att ta fram favorit peruken igen då jag börjar få kala fläckar på huvudet. Ännu en sak som inte är roligt men något som jag är van vid nu efter ha överlevt cancern ett flertal gånger. Så just nu så är dagarna inte direkt roliga och det är inte ofta som jag ler. Dessutom är jag mer än bara rastlös, men har ingen ork till att göra något. Så på så sätt är det skönt att vara sjukskriven och det kommer jag vara ett tag till. Dock återstår det att se hur länge det blir innan försäkrningskassan bestämmer sig för att jag är till trots arbetsför. Men jag väntar till efter valet om hur det blir å andra sidan kanske jag inte lever så länge. Man vet aldrig och jag börjar tappa hoppet även om läkarna säger att det är en snäll cancer. Men har man haft det två gånger tidigare så är man inte lika överseende för de siffror som läggs fram. Är bara glad över att ha vänner och familjen runt omkring mig för annars skulle jag inte klara av det.
Vissa saker oroar mig och gör mig nedstämd och jag önskar saker bättre för vissa som förtjänar det. Du vet vem du är min vän och jag tror på dig även om vi inte har känt varandra så länge. Ändå är du min vän. Och det är också vid sådana här tillfällen jag önskar att min bror var i livet, för han skulle veta vad som skulle göras osv. Jag vet att han finns i mitt hjärta och i mina tankar. En vacker dag kommer vi att mötas igen det vet jag.
Det som är positivt i allt detta är ju att min älskade far gör framsteg och blir allt bättre, Det får mig att tro lite igen och att vi alla kan övervinna våra svåraste duster. En härlig tanke eller hur? Men jag kan bara hoppas att min ork kan komma tillbaka så att jag kan bli lite av mig själv igen för jag kan inte fortsätta så här. Försöker köra mitt eget yrke på mig själv och det går inte direkt bra. Har faktiskt börjat gå hos en samtalsterapeft som har erfarenhet med människor som har cancer och överlevt det. Och jag måste säga att det är bra att det finns folk som jobbar med det för det är som i reklamen. Det sätter sig till slut i huvudet och det är det som är det värsta av allt.