Rastlösa väggar
För att pigga upp mig själv så har jag gjort något med naglarna. Jag är egentligen inte så mycket för att ha lösnaglar men idag kände jag att det var dags för något. Är inte riktigt nöjd eftersom jag gjorde det själv och bör kanske åka till någon när jag ska göra något med just naglarna.
Men jag måste säga att det piffar upp mig lite nu när jag måste gå i en varm peruk om dagarna.
Även om det är en peruk som är gjord för cancer patienter så är det ändå en aning värme som sprider sig runt huvudet och det är inte alltid roligt. Men jag får säga att jag trivs med den peruk jag har.
De sista dagarna har dagarna faktiskt varit bra dagar och jag känner att det kan vara på väg mot rätt håll.
Fast det är klart, jag tar ju inget för givet då jag vet att det måste vända en gång till innan det blir bra igen.
Om det blir bra vill säga för det vet man aldrig även om man får bra prognoser.
Jag hoppas bara på att jag blir så pass stark och frisk i min sjukdom att jag kan komma att börja jobba igen även om det bara är 25 eller 50 %. För jag klarar inte av att gå hemma så mycket mer.
Går mig själv på nerverna och jag blir galen av att se de fyra väggarna i huset. Dessutom så är nog huset renare än vad det har varit på mycket länge. Har nog städat huset från golv till tak en så där 8 gånger.
Vad då nojjig? Kan jag väl ändå inte vara? Eller?